44
Jag har fyllt år, något som lyckligtvis fortsätter ske på ett årligt schema. Min födelsedag var den 29 mars, på långfredagen den här gången. Vi firade den med middag och lugn dag överlag.
Det finns något tilltalande med att titta tillbaka i samband med födelsedagar. Jag har alltid uppskattat det hos bloggare, lite som de som skriver årssammanställningar. Själv har jag aldrig lyckats med någondera med någon form av regelbundenhet. Antingen glömmer jag bort det, eller så har jag glömt bort vad jag faktiskt gjort det senaste året. För att göra den typen av tillbakablickar bra så behöver man förstås anteckna saker och ting, något som jag delvis gör. Jag säger delvis, för det är endast de privata sakerna som hamnar i min så kallade journal. Inte alltid särskilt intressant för gemene man, för att inte tala om privat. Så nej, ingen nytta för mig och mina förhoppningar om att bli en sådan där typ som kan se tillbaka på året månad för månad.
44 är ingen speciell ålder att fira. Min fyrtioårsdag blev inte alls som planerat och pandemin har inte direkt lockat till firande. Ska jag vara ärlig så är jag inte överdrivet förtjust i stora födelsedagskalas, men nu är det så länge sedan att jag nästan skulle vilja dra ihop något. Slå ihop de senaste, vad, sju åren eller något, till ett ordentligt galej – det vore kul. Kanske när jag fyller 45 nästa år, kanske. Eller så firar jag på annat sätt, som var planerat till fyrtioårsdagen, vi får se.
Jag funderade lite på att skriva om mina planer för året, men saker och ting har ändrats ganska så hastigt och lustigt de senaste veckorna. Roliga saker, spännande förändringar, inget dramatiskt som sådant, men det har vänt upp och ner på min planering. Tid och energi, saker som det sällan finns nog av, har blivit än mer sällsynt de senaste veckorna. Det ska bli kul att berätta mer om det här om några veckor eller så.
Hur som helst, 44 år gammal. Det är ... en siffra.