Som ni kanske minns så tycker jag om att stå och jobba. Jag gör det hela dagarna, det mår jag bra av. På jobbet har jag en ståbräda som jag dessvärre glömt namnet på. Den har rätt svikt, ger med sig lite åt alla håll om man inte står helt stilla, vilket jag inte gör.

På landet, där jag numera har ett ståbord, har jag ingen sådan. Idag har jag stått på trägolvet, mestadels barfota, och mina vader är stela och trötta. Skillnaden är enorm. Visst, det har varit en lång dag, norr om tolv timmar stående med enstaka pauser (där jag ändå inte sätter mig ner), men så här har jag aldrig känt på ståbrädan.

Läxan lärd, skaffa något mjukt att stå på här med. Kanske inte en stor klumpig ståbräda, men någon form av matta, eller något fotriktigt.

Mitt liv är så spännande, inte sant?