Hej! 👋🏻

Jag heter Thord, och det här är mitt hörn på internet. Här skriver jag när andan faller på, om mitt skrivande såväl som mina projekt, uppblandat med instick från livet. Prenumerera gärna så missar du ingenting.

Rulla nedåt 👇🏻 för det senaste jag publicerat.

Tack och förlåt.

— Thord D. Hedengren

Har en massa att berätta, men allt du får är en av mina tavlor på golvet. Återkommer när näsan är över ytan igen.

Tråkiga, men nödvändiga, nyheter: Switch to iPad läggs ned i mitten av december.

Här växer uppföljaren till Automatonen fram.

Oväntade samtal är de bästa, som det med konstnären bredvid oss. Förutom underbara anekdoter så blev jag väldigt sugen på att återuppta målandet. Om några veckor, kanske…

En anteckningsbok

Jag har en anteckningsbok, vilket är något av en underdrift, för jag har hundratals. Vissa av dem är till och med fulla med ord, de flesta kan jag rentav fortfarande läsa. Som dikterna (!) jag skrev när jag mådde som sämst, för det när då man blir poet verkar det som, eller den där rockdängan (!!) jag hade glömt bort, men som ändå lät rätt okej om det var tillräckligt mycket bränsle innanför västen. Fan, det är många ord, mycket dumt, en del värt att spara, om inte annat så för sentimentala skäl.

Läs vidare

Bokomslagets makt

Det har lämnat redaktörernas bord, manuset till Automatonen, och förflyttat sig till formgivarnas domäner. Jag kan ärligt säga att den kommande processen, med att sätta en inlaga samt ett omslag till min bok, oroar mig. Kanske får jag göra det själv, har ju lite erfarenhet trots allt, men samtidigt är ju vitsen med ett förlag att de ska vara bra på, ja, de här sakerna. Omslagen man ser på nyutkomna svenska böcker skiner ju kanske inte direkt, dock, med vissa undantag förstås. 

Läs vidare

Automatonen är färdigredigerad

Jag möttes av glada nyheter så här på tisdagsmorgonen: Manuset till Automatonen är, enligt min redaktör på förlaget, färdigredigerat. Det förtjänar ett utropstecken och en emoji, minsann! 🎉

Med det sagt så kommer jag gå igenom hela köret en gång till, för säkerhets skull. Det spelar ingen roll hur många ögon det är på ett manus i en process, tokigheter slinker igenom. Alla blir lite hemmablinda, helt enkelt. Det är okej, för det betyder inte att någon kommer se eller märka nämnda presumtiva tokigheter, men det vore skönt för undertecknad om de hölls till ett minimum. Eller inte existerade alls, förstås.

Läs vidare

En homage till Steve Jobs mitt i flyttstöket.

Det är betydligt lättare att redigera ett manus när man inte är mitt i en flytt. Och när det är den andra vändan, förstås. Automatonen är nu åter i händerna på redaktörerna. Nu återstår att se vad de har för nya funderingar utifrån mina ändringar…

Igår kom manuset till Automatonen tillbaka, nu läst av en ny redaktör med fräscha ögon, så idag börjar den andra redigeringsvändan. Det är fortsatt vidrigt att redigera, men det blir alltid bättre. Redigeringen är baksidan av författarskapet, jämte marknadsföringen, helt klart. Önska mig lycka till, som det heter.