Hej! 👋🏻

I ingen egentlig ordning, fem saker jag funderat på, gillat, eller på annat sätt tycker borde vara i en lista som den här.

• Playdate, den skruvade lilla spelkonsolen från Panic och Teenage Engineering, har äntligen anlänt. Mer senare, men den är förbaskat söt, om än kanske inte så underhållande som man skulle kunnat önska.
• The Bored Horse har rullat igång igen. Gratis och på engelska, trevlig läsning.
• Råkade köpa en ny MacBook Pro för det behövdes en större skärm när jag inte är på kontoret. 16″ är blaffigt, men jävlar vilket monster det här är. Glad att jag inte behöver släpa på den hela tiden, dock.
• Trillat ner i Alice Cooper-träsket igen, efter att ha haft ”Love’s a loaded gun” från Hey Stoopid-plattan på hjärnan en vecka. Blandad musiksmak much?
• Webbläsaren Arc ger mersmak. Chrome utan Google-larvet, och med några riktigt smarta gränssnittslösningar. Det finns en väntelista, men jag har några inbjudningar om någon inte kan vänta.

Du hittar fler fem saker här, som exempelvis den förra, från i början av januari.

Jag var inne i en bokhandel (ja, en fysisk sådan) häromdagen. Majoriteten av böckerna fick jag inte köpa, de var övertäckta av plast och hastigt utskrivna A4-sidor som förkunnade att de hörde till årets bokrea, så kom tillbaka den 21 februari. Lite snopet, och klumpigt, kan jag tycka, för visst fanns det väl en bok eller två som jag var sugen på. Nu blev det inga spontanköp alls, och heller ingen förhandsbeställning av böcker till reapriser som det föreslogs. Det hela tedde sig lite osmakligt, men jag gick likväl därifrån med en bok (en present) till fullpris.

Nu är det den 21 februari och bokrean är i full gång. Inkorgen fylls av peppiga utannonseranden och löften om att man har den största – bästa – mesta – bokrean av alla. Så jag klickar in, på Akademibokhandeln, Adlibris, Bokus, Amazon och CDON – allt vad de heter – som ska kränga böcker.

En gång för länge sedan skickade min kompis Axel Widén några illustrationer. Han höll på att testa en stil och undrade vad jag tyckte. Mitt svar kom snabbt: Gör ett gäng bilder så skriver jag ett skräckrollspel.

Axel trodde jag skämtade, och det är inte så konstigt, inte minst eftersom jag är totalt ointresserad av skräck, ser inte ens skräckfilm (till min frus stora förtret). Men två dagar senare hörde jag av mig och sade att jag var klar, så Axel fick vackert sätta fart.

Resultatet blev rollspelet Splatter. Axel gjorde bilderna, jag skrev texten, och så spånade vi ihop det sista i en lägenhet i Borlänge.

Tro det eller ej, men min fantasyroman Automatonen närmar sig. Omslaget är så gott som klart, det snålas inte med format (hårdpärm! skyddsomslag!) eller formgivning. Även om processen tagit tid så har den varit tämligen smärtfri, till min stora förvåning. Jag ser verkligen fram emot att visa er alla, det ser fint ut.