Ju mer jag har att göra, desto fler idéer får jag. Saker som jag vill göra, projekt jag vill sätta igång med, manus att skriva, musik att spela in – det kan vara precis vad som helst. Allt förutom det där jag måste göra.

Det känns inte direkt rättvist, men så är det.

Nu är en sådan period, februaricrunchen framkallar de bästa idéerna på länge. Jag ger mig själv lite utrymme att utforska dem tillräckligt mycket så att jag känner att jag kan lägga dem åt sidan, eller kassera dem för den delen – alla idéer är inte bra idéer som bekant. Anteckningsappen svämmar över av research, mestadels meningslös sådan eftersom det varken finns tid eller ork att göra verklighet av ens en bråkdel av idébanken. Men det gör det möjligt för mig att lägga dem åt sidan, idéerna som stör, så att jag kan fokusera på det som måste göras. Andra mediterar, jag gör tydligen det här.

Sedan får timglaspomodoron ta vid, innan nästa idé blir för påträngande.