Jag skrev Automatonen på den här gamla saken
Redigeringen av min kommande fantasyroman Automatonen pågår för fullt. Första vändan närmar sig sitt slut, det kommer bli fler. Den tar sig, blir bättre förstås. För att inte behöva tänka mer på just redigeringen tänkte jag berätta om skrivmaskinen jag använde för att skriva det första utkastet.
Det var en Alphasmart Neo 2. Eller, egentligen var det den första Neo-varianten, som jag snubblade över på Erikshjälpen i Bollnäs. Alphasmart-datorerna var avsedda för skolor, snart ifrånsprungna av budgetlaptops och surfplattor, men ett tag var det något som användes. Företaget finns förstås inte längre, men de hankade sig kvar ganska länge genom att inrikta sig på specialundervisning, i alla fall i Sverige.
Mac-användare känner nog igen tangentbordet, för enheten designades av före detta Apple-anställda. Det är ett trevligt tangentbord, bra plast, bra anslag, som de var på den tiden. Alphasmart Neo kom 2004, medan Neo 2, som är ganska snarlik ärligt talat, kom 2007.
Jag skrev som sagt Automatonen på först en Alphasmart Neo, den jag hittade begagnad, och sedan skrev jag klart den på en Neo 2. Den begagnade enheten hade tagit lite stryk, jag var lite orolig för pålitligheten, så jag hittade ett företag som fortfarande sålde enheterna nya. Min Neo 2 kostade som en budgetlaptop, men är så mycket bättre, för den lilla LCD-skärmen fungerar hjälpligt i solljus. Jag skrev Automatonen i en stuga i Härjedalen, mestadels på bryggan eller i en solstol. Det var lite av ett experiment, som jag nämnt tidigare.
Alphasmart finns som sagt inte längre, men andra har gjort snarlika produkter. Jag har en Freewrite, en digital skrivmaskin med eink-skärm och wifi så att den kan synkronisera texten till exempelvis Dropbox. Det är lite säkrare än RF-tillbehöret till Alphasmart Neo som skickade data. Jag litade inte på det, så jag använde ett tredjepartsprogram som lät mig föra över texten via sladd, något jag gjorde efter varje skrivsession. Freewrite känns lite tryggare, och eink – samma skärm som används i läsplattor som Kindle – fungerar ypperligt i solljus. Det mekaniska tangentbordet är inte fy skam heller, men batteritiden lämnar en del att önska. Därför är jag lite tveksam till att köpa deras spirituella uppföljare till just föregångaren Alphasmart, kallad Freewrite Alpha, som crowdfundas just nu. De har till och med anammat LCD-skärmen, ett beslut jag inte riktigt är kompis med. Det var rimligt då, när jag skrev Automatonen, eftersom så gott som alla skärmar var oläsliga utomhus. Så är inte längre fallet, jag skriver en hel del på min iPad under parasollet på landet. Det är förstås inte eink-bra, men betydligt bättre än LCD, så jag tror jag skippar just Freewrite Alpha. Annars är det något fint med en dedikerade skrivmaskin, inte sant?
Min Alphasmart Neo 2 används inte längre. Eller, det gör den förstås, av lillgrabben, som leksak. Det går fortfarande att skriva böcker på den, du behöver inte så mycket för det, ärligt talat. Och det går att hitta begagnade sådana för småpengar, speciellt internationellt, om man är sugen på något dylikt. Själv har jag nog gått vidare, tror jag, men vi får se vad nästa sommar för med sig. Man ska aldrig säga aldrig, som det heter.