Jag tänkte inte köpa en ny iPhone
Jag hade egentligen inte tänkt köpa en ny telefon. Det har varit så skönt att ha en liten modell (iPhone 13 mini) att jag inte riktigt kunde se vad som skulle få mig att öppna plånboken. Speciellt inte när förhandsryktena skvallrade om att mini-modellen inte skulle uppdateras, vilket visade sig stämma. Min resa till den minsta iPhonen var ju galen nog som den var, inte skulle jag väl ändra på något då?
Ni kan ju gissa vart det här är på väg, men först: galenskapen som ledde till den minsta modellen.
En generation, tre modeller #
För två år sedan släppte Apple äntligen en liten iPhone-modell igen, iPhone 12 mini. Jag köpte den inte då, jag fick istället för mig att den absolut största iPhonen var för mig: iPhone 12 Pro Max. Och vet ni, det är härligt med en stor skärm i handen – jag har stora labbar, det fungerar för mig. Däremot är det mindre härligt med en tung klumpig iPhone i fickan, vilket fick mig att byta modell.
Det blev en iPhone 12 Pro istället, för jag ville ha kvar pro-kamerorna. Samtidigt så fick jag för mig att köpa en dedikerad streetkamera, inspirerad av någon lyrisk fotograf på Youtube. Plötsligt var inte iPhone 12 Pro-kameran så rolig längre, min Ricoh GR II tog helt enkelt bättre, mer levande bilder. Och även den här iPhone-modellen var för klumpig i fickan, tyckte jag, samtidigt som skärmen inte var stor nog för att ge en känsla av mervärde.
Så, jag nedgraderade till en iPhone 12 mini, nu när varken skärm eller kamera motiverade en större Pro-modell. Frid och fröjd, tre iPhone-modeller senare. Total galenskap förstås, men det var en process.
När förra årets modeller släpptes var valet enkelt: iPhone 13 mini. Jag ångrade mig inte en sekund.
Nu blev det en iPhone 14 Pro Max #
Här kommer den väntade vändningen: Jag har köpt en iPhone 14 Pro Max, fast jag egentligen inte hade tänkt göra det. Och ja, jag hoppas innerligt att det inte blir samma modellresa som för två år sedan – det var dyrt – men jag tror inte det.
Ni förstår, jag hatar att ha saker i fickorna, något som kulminerade i somras. Nu har jag en väska varhelst jag går, en murse om du så vill, vilket till en början föddes av att jag ville ha med mig min kamera, men sedan utvecklades till något praktiskt, för mig. Med detta blev förstås önskan att ha den minsta telefonen mindre, den ligger aldrig i fickan ändå. Trots detta var jag inte inställd på någon ny telefon alls, för första gången sedan tonåren. Min iPhone 13 mini fungerar utmärkt. Förutom de könlösa kamerorna då…
Och, även om jag fortfarande gillar min Ricoh-kamera, så lämnar jag den hemma allt oftare. Nästan jämnt faktiskt, för en mindre vardagsväska är ju att föredra, och kameran är förvisso liten, men bullig och ofta svårpackad om man vill promenera lätt.
Så jag slutade fotografera, nästan.
Likväl, inga planer på ny iPhone. Tills Apple uppgraderade wide-kameran till 48 megapixlar. Där och då blev jag intresserad, inte för att de 12 megapixlar som man haft tidigare är för lite, utan för att 48 megapixlar möjliggör aggressiv beskärning av bilder. Det, tillsammans med alla andra små förbättringar som Apple trycker ur sig varje år, samt att ProRAW är trevligt, gjorde mig intresserad.
Så vad göra? Jo, jag gillar ju den största skärmen, och går ju runt med en väska hela tiden ändå, så jag kan ju få allt, igen. Precis som jag resonerade när jag köpte min iPhone 12 Pro Max för två år sedan, fast utan problematiken jag upplevde med storleken, då. Ska telefonen inte ner i fickan kan den lika gärna vara stor och härlig att använda.
Är den värd det, för mig? #
Jag tror det, för:
Kameran. Mestadels lekt, och misslyckats (du måste aktivera, och återigen aktivera RAW – jag är en idiot), men jävlar. Ja. Den suger icke.
Skärmen. Stor, ja, men vet du, den är ljusstark deluxe. Läste i godan ro i solskenet medan jag väntade på min bättre hälft. Imponerande ljusstyrka (2000 nits, för den som räknar). Och så är den ju på hela tiden också, något som vissa finner distraherande, men för mig är det bara en klocka – notsier stör ju oavsett, så ingen större skillnad skulle jag säga.
Och… det är väl hela grejen, egentligen? Alla moderna iPhone-modeller kan göra allt, det är det fina med Apple. De stryper inte funktionaliteten varje år, de utökar bara. Därför är jag kvar, det och deras mittfinger till stalkingen sociala medier och sökmotorer (använd DuckDuckGo) sysslar med, gör dem till mitt val, fortfarande och trots allt.
Det blev bara lite större än väntat, den här gången.