Bokomslagets makt
Det har lämnat redaktörernas bord, manuset till Automatonen, och förflyttat sig till formgivarnas domäner. Jag kan ärligt säga att den kommande processen, med att sätta en inlaga samt ett omslag till min bok, oroar mig. Kanske får jag göra det själv, har ju lite erfarenhet trots allt, men samtidigt är ju vitsen med ett förlag att de ska vara bra på, ja, de här sakerna. Omslagen man ser på nyutkomna svenska böcker skiner ju kanske inte direkt, dock, med vissa undantag förstås.
Det är förstås oroväckande, för även om man inte ska döma en bok efter omslaget så är det ju precis vad som sker i bokhandeln. Och inte bara omslaget heller, det är bokens format, typ av pärm, papperskvalitet – hela grejen. En pocket är helt enkelt inte lika lockande som en hårdinbunden bok med trådbindning, prislappen undantagen, så klart.
Än värre blir det i nätbokhandeln, den plats undertecknad kan hoppas på att synas mest, om vi ska vara realistiska. Här ska en frimärkesstor tumnagel med halvtaskig upplösning locka till klick in på boksidan, så nära plocka en fysisk bok från hyllan man kan komma inom formatets spelregler, varefter ett potentiellt ”lägg i varukorgen” kan ske. Denna lilla tumnagel är förstås inte lika lockande som den större bilden, eftersom allt intrikat blir förstört av det lilla formatet, och en tydlighet i tumnagelform ofta innebär ett spartanskt omslag. Det är inte lätt att vara bokomslagsdesigner, det är jag övertygad om.
Så jag väntar på de första trevande frågorna om vad jag vill ha, frågor jag har svårt att svara på. Jag vill ha ett snyggt omslag som lockar till läsning, som ser bra ut i bokhyllan, och som säljer, förstås. Omslaget ska glänta på historien, kittla fantasin, och fungera stort som smått. Nyskapande, det ska det också vara – jag vill se det instagrammas högt som lågt, ett sådant konstverk ska omfamna min historia.
Det är vad man i byråsammanhang skulle kalla en mardrömsbrief. Grattis, du än så länge ovetande omslagsdesigner som ska få mig på halsen. Och förlåt för allt jag kommer tvinga dig att göra, ändra och skruva på längs vägen. Bara det blir bra till slut, inte sant?