Bokmässan
Bokmässan pågår för fullt och jag är inte där, förstås. Min vän Emilia, som gav ut sin första bok under pandemin, gläds åt Bokmässans återkomst i den fysiska världen, och jag är glad för hennes skull, men personligen låter det som en försmak av helvetet. Detta får jag kanske äta upp, jag har ju en bok, Automatonen, som utkommer inom en inte alltför avlägsen framtid. Kanske vill de paradera mig på Bokmässan nästa år, förlagets marknadskoordinator, eller vad det nu kan tänkas vara för person som slår på stora trumman för sådana framträdanden.
Just att synas är ju en välbeprövad metod för att sälja böcker. Jag är livrädd för detta, för att sitta vid ett signeringsbord dit ingen vill gå. Det är inte något för en introvert typ, men samtidigt vill jag ju att boken ska bli köpt och läst.
En gång för länge sedan hade jag ett litet bord på Gothcon, spelkonventet för nördar som även det utspelar sig i Göteborg. Jag stod där med mitt rollspel Splatter, samt några lösnummer av tidningen Drakens Tand, och såg folk promenera förbi. Ibland stannade någon och bläddrade i mitt lilla spel, ett par öppnade plånboken och betalade, medan andra hellre ville diskutera hur mycket skada en motorsåg faktiskt kunde åsamka en människokropp. Jag återvände aldrig till Gothcon, det var inte min grej, eller värt vare sig tiden eller pengarna.
Det var lättare när Smashing WordPress: Beyond the Blog skulle släppas. Jag åkte snålskjuts på något event anordnat hos Internetstiftelsen (som hette .se på den tiden), så besökarna släntrade till lanseringsfesten i jakt på gratis öl. Det såldes böcker och signerades, det senare helt oorganiserat, vilket gjorde det lättare för mig att hantera rollen som personen i centrum.
Varenda kråka och kommentar i en bok tar emot, jag blir oerhört självmedveten och har rentav skrivit fel ett par gånger. Pressen, den är för stor! Då var det lättare att signera exemplar av Webbpublicering med WordPress 2019 till de som beställt den just med min kråka. Löpande bandet-klotter utan att någon hänger över dig, spänt förväntansfull över vad för briljans som ska pryda just hens bok, det fungerar. Jag fick likväl kramp i handen efter trettiotalet böcker, signera är hårt arbete även i kontrollerad miljö.
Allt det här tänker jag på när jag ser uppdateringarna och artiklarna från Bokmässan. Många verkar innerligt älska spektaklet, vilket jag har viss förståelse för. Jag har varit på tillräckligt många spel- och teknikmässor och konferenser, som besökare såväl som talare, moderator och arrangör, för att se vad folk uppskattar. Men för mig är det så främmande, och – i egenskap av författare utan stjärnglans – skrämmande att ens tänka tanken på medverkan.
Lite nyfiken blir jag dock, ska erkännas. Jag har aldrig varit på Bokmässan, så man undrar ju hur det är. Lyckligtvis kan jag läsa Jenny Lindhs text i DN för att få lite insikt i vad som pågår där i Göteborg, just nu.