Återbruk är en bra sak. Bara för att en person inte behöver något längre så måste den inte kasseras, så länge saken ifråga fortfarande fungerar så kanske någon annan har nytta av den. Jag gillar tanken även om jag personligen sällan köper begagnat.

Jag behövde en testdator så igår köpte jag en Thinkpad X1, refurbished som det kallas. Det betyder att ett företag har säkerställt att allt fungerar som det ska, i det här fallet Inrego. Datorn kom välpackad med ny laddare och såg ut att vara i gott skick.

Kopplar in den, inget händer. Okej… Provar den andra USB-C-porten för att se om det är problemet och ja, mycket riktigt, en av de två USB-C-portarna är trasig. Det kan man tycka att Inrego borde ha upptäckt när de testade datorn, som för övrigt skulle vara i så kallad ”grade A”, alltså toppskick.

Lämnar tillbaka, får en ny direkt över disk (jag nämner inte butiken ifråga, de har inte gjort något fel och är lika förbluffade som jag är). Vi testar att datorn startar och allt verkar bra. Jag tar med den till kontoret för lite söndagsjobb, den får installera och uppdatera sig medan jag pysslar med annat.

”Fan vad det spolar i rören” tänker jag vid ett tillfälle.

Sedan behöver jag flytta datorn och hör då hur fläktarna stannar. Det är inte vatten i rören, det är trasiga fläktar. När jag stänger dörren – det är inte direkt tyst utanför – så hörs det tydligt: datorn är helt uppenbart defekt, utan solglada helgfirare utanför fönstret är det uppenbart. Helt hopplöst omöjligt att missa om man startar datorn i ett någorlunda tyst rum, och det upptäcks garanterat om du, jag vet inte, lyfter den lite snett?

Datorn lämnas tillbaka och Inrego har förstört refurbished för mig för alltid. De är även skyldig mig en söndagseftermiddag. Jag fick i alla fall ovanligt många promenader i solen, så det är väl alltid något.