Den här posten följer upp Jag tittade på Superman så att ni slipper. Läses med fördel först.

Som väntat var Superman Returns från 2006 en besvikelse efter Christopher Reeves filmer. Brandon Routh är helt okej som Clark Kent/Superman, men han saknar Reeves närvaro. Att Kevin Spacey fick rollen som Lex Luthor känns helt rätt, men det ändrar inte det faktum att Superman Returns är något av ett sömnpiller. Man vill vara en uppföljare till Reeves filmer och lyckas hyfsat med det, men med det sagt så har Superman Returns inget egentligt existensberättigande.

DC Comics är ju det lite mörkare alternativet till Marvel och det tog Zack Snyder till sig, i alla fall i designen av sina filmer. Det märks att Man of Steel från 2013 vill vara lika mörk och engagerande som Christopher Nolans Batman-filmer, och det är faktiskt inte så illa. Henry Cavill har precis den där charmen som Clark Kent behöver och hans Superman är betydligt mer intressant än Rouths försök. En anledning till det är förstås att Znyder och Cavill inte försöker knyta an till Reeves Superman alls, det är en reboot helt enkelt.

Jag gillar Man of Steel som superhjältefilm, trots den tveksamma tolkningen av hemplaneten Krypton. Däremot är Russell Crowe ett utmärkt substitut till Marlon Brando, det är lyckad casting måste jag säga. Jag är mer tveksam till Jesse Eisenbergs Lex Luthor, inte för att Eisenberg gör en dålig tolkning utan för att det känns lite daterat trots att man försöker vara aktuella. Det är lite för mycket Elon Zuckerberg över det hela, helt enkelt. Med det sagt så växer rollen och det är synd att vi inte får mer av Eisenbergs Lex Luthor i en framtida film i serien, det hade kunnat bli intressant.

Om Man of Steel var en positiv överraskning (både när den kom och när jag såg om den) så är Batman v Superman: Dawn of Justice (2016) det motsatta. Ben Affleck är ingen vidare Bruce Wayne eller Batman, speciellt inte när stilen är fortsatt nära Nolans Dark Knight-trilogi med Christian Bale i samma roll. Jag gillar förvisso att Znyder valde att göra Afflecks Batman äldre, det ger lite distans till Bales tolkning.

Batman v Superman bygger på Batmans ovilja att acceptera Superman som enbart god, något som gjorts betydligt bättre i Frank Millers seriebok The Dark Knight Returns (1986), för även där avslutas allt med att Batman och Superman gör upp med knytnävarna. Men där Millers seriebok är ypperligt skriven och intressant så blir det tröttsamt i Batman v Superman. Filmen är helt enkelt inget vidare, man har inte gjort ett bra jobb med storyn  och det blir inte bättre av att Afflecks Wayne/Batman är så ointressant.

Man borde stoppat där, stängt av Znyderverse och tagit ett steg tillbaka, men nej, 2017 släpptes Justice League och självfallet hoppas man på Avengers-stora framgångar. Så blev det inte, Justice League är en hopplöst ointressant film med trötta bidrag från Affleck och Cavill (spoiler, Superman är inte död, inte på riktigt) och en överspelande Jason Momoa som Aquaman. Den enda behållningen är Ezra Millers Flash men någon storslagen tolkning är det inte direkt. Och ja, Gal Gadot är tillbaka som Diana/Wonder Woman och gör ett godkänt jobb i rollen, men det finns inte så mycket där heller.

Justice League är helt enkelt tråkig med dålig story och sömnpillret Steppenwolf som skurk. Hela projektet borde skrotats, ingen director’s cut kan rädda det här. Zack Snyder’s Justice League-versionen är på tok för lång (över fyra timmar) och jag tänker inte ge den en chans till. 

Nej, Justice League är den sämsta filmen med Superman och det är synd att Cavills tid som Clark Kent/Superman slutar på det här viset.

Så, nu är vi ikapp, så någon kväll inom en hyfsat nära framtid får jag bita ihop och se hur David Corenswet ter sig som Superman i filmen med samma namn från 2025. Så att ni slipper.