Länge sedan vi sågs

2025-09-17

Det är så lätt att glömma hur tid fungerar. Ingenting varar för evigt, tar det inte slut så är det du som gör det. Från söndagspromenader, kaffe och samtal, kanske med en liten kaka, till att det är för många måsten, du har inte tid, de har inte tid, men snart – snart! – ska vi ses.

Tiden går och man gör inte det. Inte med alla, det blir inte så.

Jag har vänner jag inte sett på tjugo år. De är knappast vänner längre. Inget otalt, tiden har bara kommit mellan oss. Jag har andra vänner jag inte heller sett på tjugo år, men kontakten finns kvar. Det är inte samma sak men det är bra, relationer är inte alltid så enkla som att man måste ses. Ibland räcker det att höras, och höra av sig.

Fast man borde ses, så är det ju. Nyckelordet, det vi drar upp hela tiden, är ”borde”.

Min kloka fru säger ibland att imorgon kan det vara för sent, eller något sådant, det beror lite på situationen. Det är ”jag kan bli påkörd av en buss”-mentaliteten som talar, att man inte vet när det är slut så det är bättre att leva nu. Lättare sagt än gjort, jag tror hon är den första som skulle hålla med om det, men inte mindre sant för det.

Bussen är ofta cancer. Fuck cancer.

Bussen kan vara något som faller in under paraplybegreppet mental ohälsa, tyvärr något som drabbar alltför många och ibland får alltför definitiva följder.

Ibland är det något annat. Ibland är det odramatiskt, men inte absolut, som när liv slocknar. Det har blivit väl många sådana på sistone, tycker jag.

Inga fler söndagspromenader med kaffe och samtal. Rinner de inte ut i sanden så slits de ifrån oss.

De påminner om att det är bra att höra av sig till nära och kära.

Det var länge sedan vi sågs.