Enstaka tyst morgon
Det snöar ute, slasket späs på för inget av det här kommer ligga kvar. Jag slipper gärna vinterlandskapet ett tag till om jag kan. Det är dock ganska mysigt att titta ut på, där jag sitter i soffan i en lägenhet som inte vaknat ännu. Förutom jag då, med datorn i knät och en kort, något sömndrucken skrivsession bakom mig. Det chockerar säkert många att detta sker innan första kaffekoppen, men vi maler bönor varje morgon och kvarnen är fantastiskt högljudd, så koffeinet får vänta.
Jag hade en period när jag gick upp, gjorde kaffe och skrev i en timme innan någon vaknade. Hur det blev så begriper jag fortfarande inte, jag är ingen morgonmänniska. Att komma tillbaka till det vore ju fantastiskt för mitt skrivande. Så länge tar jag de här korta sessionerna när de kommer.
Nu är det dock hög tid för en kopp kaffe.