Kategori: Essä

Jag var inne i en bokhandel (ja, en fysisk sådan) häromdagen. Majoriteten av böckerna fick jag inte köpa, de var övertäckta av plast och hastigt utskrivna A4-sidor som förkunnade att de hörde till årets bokrea, så kom tillbaka den 21 februari. Lite snopet, och klumpigt, kan jag tycka, för visst fanns det väl en bok eller två som jag var sugen på. Nu blev det inga spontanköp alls, och heller ingen förhandsbeställning av böcker till reapriser som det föreslogs. Det hela tedde sig lite osmakligt, men jag gick likväl därifrån med en bok (en present) till fullpris.

Nu är det den 21 februari och bokrean är i full gång. Inkorgen fylls av peppiga utannonseranden och löften om att man har den största – bästa – mesta – bokrean av alla. Så jag klickar in, på Akademibokhandeln, Adlibris, Bokus, Amazon och CDON – allt vad de heter – som ska kränga böcker.

Läs vidare

Jag har en anteckningsbok, vilket är något av en underdrift, för jag har hundratals. Vissa av dem är till och med fulla med ord, de flesta kan jag rentav fortfarande läsa. Som dikterna (!) jag skrev när jag mådde som sämst, för det när då man blir poet verkar det som, eller den där rockdängan (!!) jag hade glömt bort, men som ändå lät rätt okej om det var tillräckligt mycket bränsle innanför västen. Fan, det är många ord, mycket dumt, en del värt att spara, om inte annat så för sentimentala skäl.

Läs vidare

Bokmässan pågår för fullt och jag är inte där, förstås. Min vän Emilia, som gav ut sin första bok under pandemin, gläds åt Bokmässans återkomst i den fysiska världen, och jag är glad för hennes skull, men personligen låter det som en försmak av helvetet. Detta får jag kanske äta upp, jag har ju en bok, Automatonen, som utkommer inom en inte alltför avlägsen framtid. Kanske vill de paradera mig på Bokmässan nästa år, förlagets marknadskoordinator, eller vad det nu kan tänkas vara för person som slår på stora trumman för sådana framträdanden. 

Just att synas är ju en välbeprövad metod för att sälja böcker. Jag är livrädd för detta, för att sitta vid ett signeringsbord dit ingen vill gå. Det är inte något för en introvert typ, men samtidigt vill jag ju att boken ska bli köpt och läst. 

Läs vidare