Mitt i all den här AI-soppan och sociala algoritmer bygger min crowd-skiten vi lever i är det lätt att glömma det uppenbara: sluta aldrig skapa.
Jag skriver för att jag måste. När jag inte gör det mår jag dåligt.
Jag målar för att det får mig att må bra. Gör jag inte det saknas något.
Jag skriver rentav kod ibland för att jag har en idé och tar jag inte hand om den fortsätter den klia i bakhuvudet.
Kreativt skapande är inte detsamma som att jobba. Vi tar betalt för vår tid, inte för vad vi gör. Om du anställer mig får du vad jag presterar på den betalda tiden, du får inte mig eller mina idéer. Är du en bra arbetsgivare får du bra idéer på den tiden, för det är så det fungerar, men inte ens det betyder att du äger mig eller mina tankar.
Arbete har en tendens att ta allt det roliga ur skapandet.
Nej, inte okej, låt det inte göra det.
Lätt sagt, jag vet, för jag har suttit i den fällan väldigt länge. Jag har byggt allt omkring mig runt mitt skapande, men jobb blir alltid jobb till slut, och det är okej. Låt det bara inte ta det roliga ur skapandet. Sök balansen.
Sök balansen.
Sluta aldrig skapa. Allt är en blank kanvas. Du gör vad du vill med den.