Laddstressen med elbil
Vi gjorde en liten roadtrip för dryga månaden sedan och bilade ner till mina föräldrar i Skåne, från Stockholm. Inget konstigt med det, förutom att vi numera kör en helt elektrifierad bil, en Hyundai Ioniq 5 för den som bryr sig om sådana saker. Det är en förhållandevis kul bil att köra, i den mån moderna bilar med automatlådor och självkörande funktioner kan bli roliga när man rullar fram på motorvägen.
Eftersom vi hade lillgrabben med oss bröt vi resan i två åt båda hållen, så att det blev lite mer upplevelse och lite mindre åka bil. Det var inte ett beslut vi tog enbart för att det här är första längre trippen med elbilen, men det spelade så klart in, för hur lång är räckvidden egentligen, med vinterdäck och AC och halvdant väglag? Vi hade ingen aning.
Laddstressen föll in ganska tidigt på resan, av just detta skäl. Första stoppet på vägen ner var efter ungefär två timmar. Då passade vi på att äta lunch medan bilen snabbladdade sig till norr om 80% på 17 minuter. Inte illa, men så var den inte direkt nere på noll heller. Anhalten Jönköping nåddes, vi åt en trevlig middag medan bilen stod i parkeringsgarage och käkade el. Således var den fulladdad dagen därpå, och proceduren upprepades med lunchstopp i Markaryd för laddning av energi åt alla inblandade.
Inga problem, eller konstigheter, således. Gott om ställen att ladda på, gott om snabbladdare, ingen kö någonstans. Det kan förstås komma att ändras om elektrifiering av svenska bilflottan går snabbare än utbyggnaden av laddstolpar, men av färden söderut fanns det inget som tydde på att laddningen skulle bli ett problem.
Mina föräldrar bor för övrigt i Simrishamn och det visade sig finnas gott om platser att ladda bilen där. Inte så hemskt många snabbladdare, men snabba nog för att toppa upp tillräckligt mycket medan vi tog en promenad längs havet.
Norrut blev det värre. Vi startade inte med 100% batteri vilket spelade mindre roll eftersom lunchstoppet skulle bli Markaryd igen. Laddningen där tog oss dock inte till 100%, men nära nog för att vi skulle nå Jönköping, igen. Det var, som synes, en synnerlig praktisk roadtrip, men hotellet var nytt i alla fall. Prova olika hotell är för övrigt något av en hobby, men det är en annan historia.
Det anvisade garaget hade dessvärre inga lediga laddplatser. Alternativ två hade inte heller några. Inget av detta förvånade mig när jag insåg att det fanns totalt åtta platser att dela på över dessa båda garage.
Misstag nummer ett var att inte vara lite obekväma och ställa oss i samma garage som vi stått i på vägen söderut, men det låg inte så bra till och vi var trötta. Så, vanlig garageplats, med planen att hämta bilen för laddning på gatan utanför hotellet morgonen därpå.
Vilket tog oss till 60%.
Nej, det var inte så smart.
Att ta sig till Stockholm från Jönköping innebar nu två stopp istället för ett. Inte hela världen, men även om det fanns gott om alternativ, så var det inte helt självklart vilka som faktiskt var snabbladdare och vilka som var vanliga laddare. Vi stannade till en första gång vid ett affärsområde och toppade upp till kanske 65% (nej, jag förde inte detaljerad data – det är och var inte viktigt) medan vi åt lunch, och sedan återigen utanför Järna. Ingen av dessa laddare var särskilt snabba, i synnerhet inte den sistnämnda, men då var vi så nära att det bara behövdes tio minuter för att komma till Stockholm. Där var det däremot kö, för det fanns bara en ynka laddare, men lyckligtvis var kön bakom oss, så ibland faller sådana situationer väl ut.
Trippen norrut var betydligt mer laddstressad än söderut. Det hade inte behövt vara så om vi bara hade parkerat i ett garage med laddplats, eller för den delen stannat någonstans med snabbladdare alternativt tagit en längre lunch, men så blev det inte. Däremot blev det lärorikt.
Det är lustigt, det finns laddplatser nästan överallt. Längs motorvägen har var och varannan mack ett par laddplatser, likaså diners och snabbmatsrestaurangerna. Likväl kändes det lite stressat, på ett sätt som en bensindriven bil inte hade gjort. Dels är det förstås att man kommer betydligt längre på en full tank i en stor bil, men dels är det för att det inte tar fem minuter att ladda. I bästa fall är det 15-20 minuter snabbladdning men på vischan kan det vara en timme om du vill ha rejält med juice i bilen.
Med det sagt, det var en behaglig och lärorik liten roadtrip. Sommaren har sannolikt fler sådana, för laddnätet är väl utbyggt och om man inte har så bråttom, eller planerar lite mer, så är det en väldigt härlig bil att rulla runt i.