Den 2 augusti, 2022

Jag ser fram emot en deadline

Redigeringen av min kommande fantasyroman, Automatonen, går långsamt. Eller, ärligt talat så står den helt still – det har varit lite för mycket annat den här sommaren. Det blir lätt så när det inte finns någon deadline, för den redigering jag talar om kommer inte från förlagets redaktör, utan är saker som vuxit fram hos mig de senaste, ja, åren. Redaktören kommer inte återkoppla förrän i augusti, och därefter blir det förstås annorlunda, med deadlines och utgivningsplan.

För ja, Automatonen är ju kontrakterad för utgivning hos ett förlag. Mer om det senare.

Jag har svårt när det saknas deadlines. De måste inte vara externa, måste inte komma från en redaktör på en tidning, eller vara inriktade på en faktiskt utgivningsdag – jag kan sätta och hålla deadlines själv. Men de måste sättas, dessa slutdatum, för annars glider arbetet undan till förmån för andra saker, inte minst lättja.

Automatonen skrevs med en deadline. Jag gav mig själv en månad sommaren 2016, och skrev det första utkastet i idyllisk sjömiljö. Boken är skriven i skuggan, på bryggan, och några enstaka dagar, inomhus. Med tanke på solljuset valde jag att skriva på en Alphasmart Neo, en fantastisk liten utbildningsdator med LCD-skärm. Den fungerade bättre än såväl iPad som laptops i solen. Min Alphasmart Neo blev den första av flera skrivfokuserade verktyg jag arbetat mig igenom, men det är en annan historia.

Hur som helst, det var deadlinen – juni månad 2016, tror jag det var – som fick mig att avsluta det första utkastet av Automatonen. Nu var ju arbetet inte slut där, men jag satte nya deadlines för redigering och revidering. Det manus som började shoppas runt hos förlagen var inte klart förrän sommaren därpå. Även med deadlines så tar saker tid, inte minst för att det ofta finns en verklighet att förhålla sig till. Jobb, familj och dylikt har en tendens att påverka möjligheterna kring tidskrävande sidoprojekt som det här.

Och nu, snart, är det dags att sätta sig med manuset igen. Automatonen ska ges ut, och redaktören har tveklöst tankar. Det blir nog några vändor, det brukar vara så, och det är bäst så. Jag ser fram emot en deadline.