27 oktober, 2012

WordCamp Stockholm 2012

I måndags gick WordCamp Stockholm av stapeln för andra gången. Det var en lyckad tillställning tycker jag, och även om det alltid finns saker som kan göras bättre, mål som kan nås, och intressen som kan bejakas, så låter det på besökarna som att de håller med mig. Mer vet jag efter vi skickat ut och samlat in svaren på en enkät om konferensen, och utifrån det kommer vi även ta beslut rörande hur det ska se ut nästa år.

Synpunkterna på WordCamp Stockholm 2012 kommer inte bara forma hur konferensen ska se ut framöver, utan även vilken inriktning vi ska ta med #wpsthlm. Ni som var på plats har hört mig tjata om att vi behöver prata mer, gång på gång, och jag tänker minsann dra mitt strå till stacken och försöka anordna fler träffar och tillställningar. En del blir under parollen #wpbar, som sprider sig över Sverige redan i vinter, och andra blir inom #wpsthlm. Det finns en övergripande tanke här, en målsättning och en vilja att hjälpa WordPress-Sverige att bli lite tajtare, lite närmre, och lite bättre. Vi gör det tillsammans.

Jag är inte mycket för att klaga, men jag är väldigt trött. WordCamp Stockholm i år var inte bara en väldig massa planerande, roddande och trixande, det var även en påfrestning på mig och Odd Alice. Först i dag orkar jag egentligen se framåt, utöver det akuta, och det i sig säger ganska mycket. Det påminner mig också om hur värdefull min tid är, såväl ekonomiskt som för mig egen skull, och hur mycket jag lagt på is den här hösten till förmån för konferensen. Mitt beslut, taget med eftertanke, och jag kommer ta det igen, men den mängd arbete en konferens innebär är lätt att glömma bort – både som arrangör och besökare. När det dessutom är en idéell tillställning blir det ännu lite tyngre, ännu lite mer press, för tydligen ska löner och räkningar betalas ut även när man jobbar med annat. Vilket sätt egentligen…

Inför nästa år vill jag lyfta ett par saker, och även om det är lite tidigt att prata om dem redan, så är det lika bra att de kommer fram.

  1. Antingen behövs fler sponsorer, eller så måste sponsringen bli dyrare. I år fick vi välja bort livesändningen, av trista skäl, men det hade inte behövt vara ett problem över huvud taget om vi kunde ha lite högre tak. Den här typen av kompromisser är tråkiga, lyckligtvis har besökarna dragit sitt strå till stacken, det finns gott om Bambuserströmmar att kolla in. Vi skulle förstås kunna sänka ambitionsnivån lite mer också, bootstrappa, men det känns förstås lite tråkigt.
  2. Arbetet inför konferensen måste inledas tidigare. Talare måste bokas upp tidigare, sponsorer måste lova pengar tidigare så att vi kan boka upp en lokal tidigare, och så vidare. Det här är ganska svårt, såväl planeringsmässigt som ekonomiskt.
  3. Upplägget behöver diskuteras. Jag tror att vi ska bibehålla 1-2 traditionella spår, men kanske är det så att vi ska ha ett fritt knytkonferensspår med? Det finns mycket att prata om här.
  4. Nytt blod, vi behöver det. Det har diskuterats ganska friskt under Internetdagarna, med mer eller mindre vettiga åsikter och förslag, ofta helt inriktat på att det behövs fler tjejer på scenen. Jag håller med, WordCamp Stockholm i år blev nästan farsartat, delvis på grund av sena återbud och liknande tråkigheter – det går inte att styra över allt – men också delvis för att det är samma gamla stötar, män såväl som kvinnor, som syns. Vi pratade om det i avslutningspanelen, det nya blodet måste in, tjejer som killar. Det här är något som inte ligger på dig eller mig, det är något vi alla måste hjälpas åt med.
  5. Hur stort vill vi göra WordCamp Stockholm? I år var vi begränsade av lokalerna, vi hade kunnat få in fler besökare om sessionerna bokades i förväg, men personligen tycker jag inte det lämpar sig för något så brett som WordCamp Stockholm var. Lokalerna kommer alltid begränsa oss, men vi kan ju välja lokaler efter antalet besökare. Det är förstås en ekonomisk fråga, men att sälja 300 biljetter i år hade varit en baggis. Hur stort ska WordCamp Stockholm vara?

Lite att tänka på, för oss som arrangerat i år, och alla er andra som vill engagera er med. Jag har en lång lista med saker som ska göra det lättare för oss att prata om de här sakerna, inte minst med #wpbar som central återkommande mötespunkt. Räkna med att jag återkommer i ärendet.

Men nu, kära vänner, tänker jag låta helgen ta över tankarna kring WordPress-Sverige. Enkät skickas ut till besökarna i nästa vecka, och jag återkommer med lite statistik kring besökare och liknande med. Tyvärr kan jag inte lägga upp deltagarlistor, godkännande av det borde lösts vid anmälan men det var ingen som tänkte på det. Lev och lär, det är något som blir väldigt tydligt när man anordnar något av den här storleken.

Om någon vecka blickar jag mot WordCamp Stockholm 2013. Så länge tänker jag tillåta mig njuta av det faktum att årets upplaga blev lyckad.

Tankar och funderingar? Prata med @tdh på Twitter, eller annorstädes.