10 december, 2010

Wikileaks och kapprustningen

Det är väldigt mycket Wikileaks (hitta en Wikileaks-spegling här) nu, med all rätta. Min ståndpunkt är enkel: information ska vara fri – att fördöma eller angripa Wikileaks-släppen är för mig en sned syn på det hela. Hur materialet sedan används av redaktioner och publikationer är något helt annat.

Wikileaks-härvan kan dock vara början till slutet för nätet som vi känner det.

Dramatiskt, jag vet, men det finns en vits med det. Se bara på efterspelet på Wikileaks cablegate och Assanges anhållande. Vad händer? Jo, en liten del av allmänheten gör mer än bara skrika ut sitt missnöje – de angriper företag och institutioner som motarbetar Wikileaks. Visa och MasterCard samt Paypal (förklaring) vägrar alla ta emot stödbetalningar till Wikileaks – då sänker hackade deras sajter och tjänster.

Rätt åt dem? Kanske det, men det uppdagar två skrämmande faktorer. Vår infrastruktur är oerhört ömtålig, och ilskan hos få kan därmed drabba många. För hur bra känns det att en 16-åring (påstådd så klart, poängen håller dock ändå) kan sänka MasterCard?

Känner du dig säker på nätet efter att ha funderat på det här?

Teknisk kapprustning stundar, och det innebär ett mer inlåst och kontrollerat internet där information inte alls får vara fri. Det tycker i alla fall jag är en oroväckande utveckling.

Tankar och funderingar? Prata med @tdh på Twitter, eller annorstädes.