Twitter | TDH.se

Om att twittra konferenser

Du är på en konferens och hör någon smartskalle prata om fantastiska saker. Koncept, tekniker, visdom och lösningar haglar över åhörarskaran – som drar upp sina iPhonar och börjar dela med sig till omvärlden via Twitter (här är jag). Resultatet blir oneliners ryckta ur sitt sammanhang, ofta samma från olika deltagare – som sedan retweetas och sprider sig som en löpeld.

Ger det verkligen något?

Twitterflödet kan absolut vara ett sätt att följa vad som händer på en konferens, men att mata ut brottstycken från allt som händer tror jag inte är den optimala lösningen. Det blir kvantitet före kvalitet, och dessutom lätt missförstånd.

Något att tänka på nästa gång du är på konferens och börjar skriva i Twitter-appen. Det är tillräckligt mycket eko i ekokammaren för mer kvantitet, i synnerhet när många av vår lilla klick är på plats och gör samma sak.

Det är No Smiley Week – deltar du?

Det är No Smiley Week, och bakgrunden kan läsas bra hos Sofia Mirjamsdotter. Tanken är att man inte ska använda smileys på en vecka, vilket är ett ganska intressant experiment tycker jag.

Men inget för mig.

Min syn på smileys är glasklar: de är en överanvänd genväg för att förmedla budskap. De berikar konversationen i den fall teckenmängden är begränsad, som på Twitter eller i ett SMS exempelvis, men när längden inte är av vikt är det en genväg för latmaskar.

Tycker jag.

Om du vill delta så låter du helt enkelt bli att skriva smileys den här veckan. Följ hashtaggen #nosmiley på Twitter om du vill, och gå med i Facebook-eventet om du känner för det – inte obligatoriskt.

Och just det. ;)

Alla kan hacka nyheterna

Det pratas ofta om API:er och önskan om en större samt mer ofattande tillgång till dagstidningarnas material. Och det vore ju bra, jag älskar coola lösningar byggda på andras material. Det är sympatiskt, oftast gynnsamt för alla parter, samt en naturöog utveckling.

Häromdagen visade dock Joakim Jardenberg (videodemo här) att det inte behövs något större programmeringskunskap, och med hjälp av det absolut starkaste verktyget vad gäller att lyfta fram nyheter ”byggde” han en svensk nyhetsdel i härliga iPad-appen Flipboard. Läs vidare →

#prataomdet når bortom Twitter

Mitt i julruschen igår så följde jag hashtaggen #prataomdet på Twitter med fascination. Det handlar om att behöva prata om jobbiga saker, eller som det beskrivs på bloggen Prata om det:

I den här bloggen kommer vi publicera länkar och texter där vi pratar om det som vi ofta inte pratar om – gråzonerna, erfarenheterna av sex som är mellan det ”fina” accepterade sexet och våldet, övergreppen. Vi behöver ett språk, vi behöver fundera kring våra egna och andras gränser, om respekt, vilja, lust och rädsla.

Många behöver prata om det, vad nu ”det” är – högst individuellt, och jag hoppas att alla hemskheter som uppdagas inte skrämmer bort de som mår dåligt över mindre dramatiska saker. Prata är, oftast, en bra sak tror jag. Läs vidare →

Malin Lernfelt på GP tycker att SJ borde twittra i en ledare, och har uppenbarligen missat det där med research – något som annars brukar påstås särskilja journalister från vanliga dödliga bloggare. Och då får man en hashtag på Twitter full med humor: #lernfelt

Det är lite mycket nu… (vänta, vad?!)

Det är mycket nu, med WordCamp Stockholm såväl som spännande uppdrag och bokarbete. Ber om ursäkt för långa svarstider på e-post samt inte minst ett övergripande lågt tempo i sociala medier från min sida. Det känns aldrig kul, så jag…

Eh. Vänta nu.

Skriver jag faktiskt en bloggpost om att jag har mycket att göra, och ber om ursäkt för att jag inte bloggar mer?

Wake up call.

Nu är det förstås inget sådant, jag har skrivit dylika poster tidigare, och att meddela lång svarstid på e-post här samt på Twitter fungerar faktiskt för mig. På det här lagom omständliga viset vill jag istället påminna alla om att du måste inte alltid vara där, fast internet är always on. Det är okej att ha mycket att göra, att inte twittra en dag, att koncentrera dig på jobbet framför bloggen, eller helt enkelt ta ledigt från datorn en stund.

Längre planerad frånvaro på en annars väluppdaterad blogg eller motsvarande bör kanske meddelas, dina läsare kan trots allt undra vad som försiggår, eller rentav bli oroliga som har hänt åtskilliga gånger på Twitter. Men kortare?

Nej, ta den tid du behöver. Skriv ingen bloggpost om saken om det inte finns något att berätta.

Som nu. För jag har lite mycket nu.