Innehållet säger jag inget om, formgivningen är däremot en annan femma. Tommy har valt ett gratistema till WordPress, vilket förstås är rätt tänkt för en snabb och kostnadseffektiv lansering. Tyvärr är det ingen visuell skönhet direkt, faktum är att om jag inte vetat bättre så skulle jag tro att det var gamla PCOnline Magazine-designen som mötte mig, i bloggformat, men jag minns inte hur den såg ut… I alla fall, jag hoppas Tommy byter till något fräschare framöver.

Är det ett smart drag? Skall man knoppa av populära delar av sin blogg?

Spontant säger jag nej, jag har gjort det med blandade resultat, i regel negativa sådana, men det beror också på hur man gör det och vad man bygger det hela på. TkJ-bloggen har gott om besökare, och har Tommy bara gjort en analys av vad de läser så kan han säkerligen hålla båda på acceptabla siffror. Det är farligt att dela upp sig, men lyckas det så är det förstås en bra affär. Med tanke på TkJ:s bakgrund så lutar jag nog åt att det är ett smart drag, men det är absolut inget jag hade rekommenderat alla att göra.

Kolla in PCOnline. Bokmärke?

Däremot finns det risker med att installera Ubuntu på en Eee PC, och innan du gör det så bör du vara medveten om dem.

Hårddiskens livslängd

Eee PC använder sig av solid state-hårddiskar (SSD). Dessa kan bara skrivas till ett begränsat antal gånger, sedan går de sönder, bit för bit skulle man kunna säga. Eftersom Linux-distributioner i allmänhet använder sig av swap-partitioner som standard, så betyder det att det skrivs en himla massa till disken hela tiden. Xandros, den förinstallerade Linux-distributionen från Asus (ibland kallad Eee OS), har ingen swap-partition och sparar på så sätt på SSD-disken, men sådan hänsyn tar inte alla Linux-system. Dessutom föreslår många dsitributioner journalbaserade system, såsom ext3 till exempel, vilket i sin tur betyder ännu fler skrivningar, och ännu kortare livslängd för hårddisken.

Hur löser man då detta? Jo, det finns en mängd inställningar man kan göra för att minimera antalet skrivningar till disken. Det bästa är om man installerar utan swap-partition helt och hållet, och väljer ett annat system än ext3 när man formaterar hårddisken. Är du riktigt rädd om din SSD-disk så kan du installera operativsystemet på ett SD-minneskort och starta datorn från det istället, eller en USB-sticka om du inte har något emot att den sticker ut.

Det viktiga är att du läser in dig på de här sakerna. Annars finns risken att du skriver sönder din SSD-disk i din Eee PC i förtid!

Kompatibilitet

I Xandros fungerar allt, förstås, eftersom det är Asus egna operativsystem, men så bra är det inte i alla Linux-distributioner. De flesta har problem med det trådlösa nätverket, samt att sätta datorn i viloläge och vad som händer därefter. Många, inklusive Ubuntu-anpassningarna för Eee PC, klarar inte heller av att stänga av datorn från menyerna (i skrivande stund, det finns fixar för den orädde, men de är inte hundraprocentiga just nu), utan du måste göra det med strömknappen. Andra vanliga problem är webbkameran, mikrofonen, snabbtangenterna och ljudet.

Lösningen på detta är förstås att läsa in sig på vad som är verifierat att det fungerar av riktiga användare (snarare än överoptimistiska FAQ-listor framställda av distributionens skapare, de stämmer inte alltid), samt sedan besätmma sig för om det spelar någon roll att du inte kan höja och sänka volymen med funktionstangenterna, exempelvis.

Borde jag installera Ubuntu Eee på min Eee PC?

Tycker du om att leka med Linux så absolut, varför inte? Se till att du är medveten om riskerna, dock, så att det inte blir några obehagliga överraskningar. En bra första start är forumet hos Eeeuser.com. Personligen kollar jag alltid där innan jag ger mig på några tokigheter, och det har besparat mig en hel del problem.

Sedan är det förstås det där med hur stora riskerna egentligen är. Meningarna går isär, i synnerhet vad gäller SSD-diskens livslängd i antalet skrivningar, men nog vore det tråkigt om den bara dog, eller blev drastiskt mindre, bara för att du installerat Ubuntu som sedan swappat sönder den? Å andra sidan, vad är vitsen med att köpa en Eee PC om du inte kan använda den.

Tänk efter före, läs in dig, och laborera så mycket du vågar. Det är min modell i alla fall.

Det blir en diger lista, ser jag…

1. Commodore 64 var först, fråga mig inte när. Tidigt 80-tal, den fanns i hemmet redan 1984 eller något sådant, men jag använde den inte förrän ett par år senare.
2. PC 286:a, fråga mig inte om specifikationerna. Den var högre än skrivbordet och svindyr när den köptes till farsans företag. Då var det riktigt high tech…
3. Amiga 500, för spelens skull, precis som C64:an. Vet inte när, några år efter att den slog igenom.
4. Amiga 600, fast den var egentligen brorsans, men vi delade det mesta i dator- och konsolväg på den tiden.
5. PC 386:a med totalt 380 GB MB (?) hårddisk. Pusslade ihop både det ena och det andra för att göra den snabbare. Så skönt det var när Windows 3.11 kom, innan dess var det verkligen skit och MS-DOS var att föredra.
6. PC 468:a, minns inget om den, annat än att jag bytte hårddiskarna en väldig massa gånger för att få ihop lite mer utrymme. Och CD-brännare, wow!
7. PC Pentium, vet faktiskt inte vilken sort. Det flyter ihop lite. Hade ytterligare en Pentium senare, av någon anledning, som mer eller mindre bestod av komponenterna från den första. Tror det var en Pentium 2 men jag är inte säker.
8. PC hopkok baserat på AMD, rejäl uppgradering för mig, första jag hade med över 1 GB RAM.
9. PC bärbar Acer Aspire, osäker på vilken modell. Köptes för att jag skulle kunna jobba hemifrån också, då hade vi separat kontor. Bytte hårddisken till en 7200 rpm-variant, hade 1 GB RAM och lekte med såväl Linux som Windows på den.
10. PC speldator, fläskig på den tiden, 2 GB RAM och rejält med diskutrymme samt bra grafikkort. Köptes för att jag skulle kunna recensera fler PC-spel åt Kong. Klappade ihop på tok för tidigt, troligen ett dåligt bygge.
11. PC bärbar Acer TravelMate ersatte min Aspire, som jag tyckte fick för taskig batteritid och var för stor för att resa med. TravelMaten hade tolvtumskärm och fungerar utmärkt fortfarande, flera år senare. Det gör inte Aspiren, för övrigt.
12. PC hopkok baserat på AMD igen, tjänade mig väl till ett par månader sedan, då nätaggregatet gav upp. 1,6 GHz Sempron (eller något sådant), 2 GB RAM, tre diskar och GeForce-kort som fortfarande duger för enklare spel (typ Linage). Står i källaren nu.
13. MacBook med Intel Core 2 Duo på 1,6 GHz eller något sådant, 2 GB RAM och 60 GB hårddisk, med en massa extragrunkor. Var min primära arbetsdator när jag bytte till Mac under ett halvår, fungerade bra men jag ville ha flera skärmar för bättre arbetsflöde, så jag uppgraderade… Fungerar och används fortfarande, nu senast under min Japan-tripp.
14. Mac Pro med Intel 2×2.66 GHz Dual-Core Xeon-processorer, 4 GB RAM, dubbla GeForce 7300 GT-kort, tre 22″ Viewsonic-skärmar och tre hårddiskar på totalt en bit över 1 TB utrymme. Det här är min nuvarande arbetsstation, rätt mycket monster faktiskt, jag är nöjd.
15. PC bärbar Kohjinsha SH6 inköpt i Japan med 7″ tryckskärm, 600 MHz Geode-processor, 1 GB RAM och 100 GB hårddisk. Köpte den här gulliga saken i Japan, med Windows Vista förinstallerat, på japanska men likväl tokslött, så det åkte ut till förmån för Ubuntu. Det här är min nya kamrat på resor där jag bara vill glo på film eller skriva lite på vägen, och inte skall jobba så hemskt mycket. Väldigt cool.

Jag undrar om jag inte missat några datorer. De har alltid funnits i hemmet, exempelvis lekte jag med en monokrom laptop som nästan var släpbar, och körde ”något” innan 286:an. Svårt att hålla det isär, ärligt talat.

Nörderi av det här slaget är lite skoj ibland. Under tidigare år tyckte jag det var väldigt kul med datorer och hårdvara, det skruvades och byttes processorer, men idag är det nästan tvärtom. Dels tjänar man inte lika mycket på att uppgradera längre, och dels så vill jag bara att grejorna fungerar numera.

Kul att tänka tillbaka på i alla fall.