Huruvida det är förtal eller ej låter jag vara osagt, men att som ansvarig utgivare bli dömd för artiklar som publicerades online innan man tillträdde är helt rimligt.

Sandström invänder:

– På längre sikt handlar det om vem som ska vara ansvarig för gamla artiklar på nätet. Jag menar att jag aldrig har publicerat den här artikeln, jag har aldrig fattat ett publiceringsbeslut. Artikeln från 2004 är en del av sajtens arkivfunktion som man som utgivare ärver. Risken med detta är att man får en slags publicistisk arvssynd, att man som utgivare ärver andras utgivarbeslut i juridisk mening vilket är ett helt annat ansvar än vad utgivaransvaret som är ett slags veto är tänkt som.

Den publicistiska arvssynden är ett faktum online. Någon måste vara ansvarig för materialet som publiceras, och det är därför vi har ansvariga utgivare. Att hävda att man inte är ansvarig för en del material på en sajt som man är ansvarig utgivare för är naivt. Det är klart det är Sandström som är ansvarig för artikeln så länge den finns på sajten, fastän det var Hans Månson som var ansvarig utgivare när det begav sig.

Månson kommenterar för övrigt det hela till Medievärlden:

– Visserligen ska tingsrätten inte ta hänsyn till följder, men det kommer att bli kaos i systemet om det här står sig. Du riskerar som ansvarig utgivare att få på dig en massa gamla fall och folk som ringer om gamla artiklar på nätet.

Där har vi också problemet här. En nytillträdd ansvarig utgivare kan knappast förväntas läsa in sig på ett helt arkiv på en nyhetssajt som exempelvis Sydsvenskan, det är för mycket material. Samtidigt måste någon vara vara ansvarig.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson kommenterar förstås det hela på sin blogg:

Källor, faktaunderlag och överväganden som gjordes för länge sedan kan knappast tillgängliggöras för framtida utgivare på ett tillräckligt säkert sätt. Det är helt enkelt inte praktiskt möjligt, och om det ändå krävs kommer mediesajterna kanske stänga sina arkiv och det är yttrande- och tryckfriheten inte betjänt

Det är ju just det. Lagstiftningen är problemet här, för det sista någon vill ha måste vara en utrensning av material i arkiven online.

Det gör däremot inte domen mindre riktig. Naturligtvis överklagas den, och naturligtvis kommer det här bli en intressant historia att följa, en som mycket väl kan forma framför allt tidningarnas utbud online framöver.

Om vi bortser det faktum att man kan härleda ett uppdrag till en specifik bloggpost, så betyder det här förstås att jag jobbar med ett lokalt bloggnätverk åt nämnda dagstidningar.

Det lokala bloggnätverket har Skåne som nisch, och inriktar sig med andra ord på skånska bloggare. Betan rullar ut de närmaste dagarna, först med stängd registrering men sedan med öppen så att alla som vill kan testa.

Så vad skiljer Skånebloggar från andra hostade bloggtjänster, typ WordPress.com exempelvis?

• Skånebloggarna kommer exponeras på dagstidningarna där det är relevant. Hyperlokalt material till tidningarna och exponering till bloggarna.
• Det finns inga hårda regler eller detaljstyrning – blogga om vad du vill, när du vill. Man måste inte ens blogga om Skåne.
• Apropå det: nej, det finns ingen geografisk koll på att du bor i Skåne. Däremot finns det så klart planer på smarta lokala lösningar, men det är något helt annat.
• Det kommer finnas annonser på bloggarna. Tanken är att detta ska fördelas mellan Skånebloggar och användarna. Vi kommer prova oss fram på den här punkten, öppet och ärligt i sann blogganda.
• Självfallet är det gratis att bli medlem.

Betan rullar igång imorgon, med stängd registrering. Kort därpå kommer så klart registreringen att öppnas upp. Någon gång däremellan så dyker det även upp en officiell blogg för Skånebloggar, där jag och andra inblandade kommer berätta mer. Det blir tveklöst någon post eller två om saken här med.

Så där står vi just nu. Det ska bli både intressant och spännande att realisera alla de planer och idéer som finns för den här tjänsten. Och berätta hur det går längs vägen, så klart.

Jag menar, jag är för finurliga annonslösningar, roadblocks och allt vad det är, men här gick något fel, inte sant?

– Det är inte hållbart i längden att ge bort nyheter. Vi vet inte hur vi ska ta betalt, men vi tittar på det, uppgav JyllandsPostens/Extrabladets administrativa direktör Lars Munch för några dagar sedan.

Detta från Sydsvenskans artikel om saken, som också pekar ut Berlingske Tidende som en aktör med betalambitioner. Dock inte nyheterna, de förblir gratis, utan annat ska avgiftsbeläggas.

Jag skyller på Rupert Murdoch för att ha sparkat igång det här igen, eller skruvat upp tempot i alla fall. Ett tag trodde jag nästan att de gamla jättarna började inse att det gick att tjäna pengar på webben utan att falla in i gammelmediatänket. Tänk så fel jag kunde ha, Murdoch ska införa mikrobetalningar på Wall Street Journal och menar på att nyheterna dör annars. I svallvågorna hör jag hur anrika The Guardian, som är bra på webben, tänker göra sig själv omöjliga med att ta betalt. Carolyn McCall citeras hos Resumé:

Problemet är att det är svårt att ta betalt för nyheter eftersom BBC hela tiden pumpar ut nyheter gratis. Därför räknar McCall med att i stället att ta betalt för specialsajter som Media Guardian.

Så sant, och nyckeln till problemet också. Det här löser nämligen sig självt – börjar tidningarna ta betalt för innehållet så läser vi nyheter någon annanstans. Så mycket har de förstått, så därför låser de istället in lite mer nischat material. Som vi också kan läsa någon annanstans!

Nej, Murdoch med vänner kommer inte hitta lösningen till sina problem bakom mikrotransaktioner och onlineprenumerationer. De kommer tappa läsare, och där tappar de annonsintäkter. Ju yngre målgrupp, desto mindre andel kommer vara villig att betala, och eftersom vi alla bli äldre så ser vi väl alla vart det barkar, inte sant? De öppnar upp för den betydligt mer dynamiska yngre generationen nyhetsförmedlare, med allt från bloggar till sociala medier i spetsen.

Tänk om, tänk rätt.

Jättarna är redan avhakade rent tekniskt, trots sina ekonomiska möjligheter – det enda de har kvar är bra material och starka varumärken. På den här vägen ser de effektivt till att färre inser det tidigare, och slutar tro på det senare.

Bara för att förtydliga: jag är inte principiellt emot betallösningar online, men då måste man erbjuda något unikt. Nyheter är inget sådant, inte ens nischade, för utbudet är så stort.

Det finns inga enkla svar här, inga genvägar. Tidningsjättarna måste vara bäst på webben, måste trimma sina organisationer, och måste maximera intäkterna med smartare annonslösningar och spinoff-tjänster. Att alienera sina läsare är inte ett steg åt rätt håll.

– Projektet är initierat av Scion, som är ett bilmärke under Toyota. De är väldigt engagerade i klubbkulturen i USA och har gjort en lång serie med skivor där dj:ar och artister valt ut låtarna. Nu har de börjat titta på intressanta bloggar och där är vi en av de utvalda, säger Björn Jeffery.

Grymt kul för Jeffrey & Co! Tydligen drar Discobelle.net runt 20 000 unika besökare i veckan, vilket förstås är bra. Skivan riktar sig dock inte enbart till bloggläsarna, den skall nämligen tryckas i hela 150 000 exemplar. Inte min typ av musik, men alltid kul att se spinoffer av det här slaget, så grattis!

Läs även pressmeddelandet, kortintervjun med Björn Jeffrey, Internetworlds artikel med lite bakgrund, samt kolla Knuff.