Nuffror med mera kommer från Dagens Medias artikel. Är de fel så skyller jag på dem (vilket inte vore första gången). Bilden snodde jag där med, de får väl klaga eller något om det inte uppskattas.

Vidare då, mindre kul tyvärr. 29 kr extra i månaden för befintliga SvD-prenumeranter om de vill ha iPad-versionen också. Hur motiverar ni det egentligen? Är det inte bättre att bjuda på mervärdet, distributionskostnaderna är ju obefintliga och man ska väl värna om sina premiumkunder? Allt ni kan göra för att behålla en prenumerant av papperstidningen måste ses som en klok åtgärd om ni frågar mig. Nu gjorde ni ju inte det, men ändå.

Låt oss fortsätta till lösnummerköparna, av iPad-versionen då. 28 kr/nummer för SvD i iPaden.

Ursäkta, men hur tänkte ni här?

1. Jag betvivlar extremt starkt att ni kan producera en interaktiv och imponerande iPad-version av papperstidningen varje dag, som är värd 28 kr.
2. Även om ni kunde göra Wired dagligen: det är inte värt 28 kr.
3. Med iPad-versionen kapar ni distributionen och tryckkostnaderna (men ger säkerligen provision till Apple) – trots det så är den dyrare än papperstidningen inte alls dyrare, man har höjt lösnummer priset från 20 till 30 kr (tack @pelles).

Jag blir deprimerad.

185 kr/månad för en prenumeration (drygt 6 kr/dag) är betydligt mer rimligt, men det kan ni inte erbjuda från början. Och: ska jag först betala 28 kr/dag ett par dagar medan jag bestämmer mig för om jag vill ha SvD? För er som inte orkar räkna så har jag spenderat mer än prenumerationskostnaden om jag köper lösnummer av SvD i en vecka.

6 kr/dag är helt okej för de som verkligen vill ha tidningen varje dag. Lösnummer för 10 kr, eller kanske rentav 15 kr, hade också varit helt okej.

Steget från 28 kr/lösnummer till 185 kr/månad är galet stort.

Jag hoppas att ni kommer underfund med det här, SvD, för nu känns ni verkligen gammelmedia fastän ni gör något nytt. Och då har jag inte ens påpekat att ni tror att läsarna ska betala de här summorna för SvD på en enhet där de redan kan besöka svd.se. Nej, inte samma sak, men när det gäller att betala för sig så är det relevant.

Min åsikt om FRA.

Jag kanske är blind, eller för blasé, men det finns inget där. Några citat från Isabella Löwengrip och Ebba von Sydow, samt ett klipp från en Liza Marklund-krönika i Expressen. Meningslöst. Inte heller utvecklar man KO:s utredning om betalda bloggposter mer än att Isabella får svara på dess existens:

– Det är inte produktplacering om jag skriver om en klänning, och inte fått betalt för det. Om före­taget sedan ser att det blir mycket trafik till min blogg och vill annonsera så är det bra. Jag vet att sådant jag rekommenderat har tagit slut i butiken så det är klart att jag har makt.

Helsingborgs Dagblad har en aningen mer motiverad artikel om bloggaren Egoina idag. Inte för att den är strålande intressant, men för att det åtminstone är en lokal anknytning – Egoina är tydligen från Landskrona. Å andra sidan så stoltserar skribenten med, jag vet inte, okunnighet eller bara viljan att spetsa till det lite? Artikeln inleds så här:

Nordvästra Skånes mest framgångsrika bloggare är en 19-åring från Landskrona. Hon har 5 500 unika besökare på sin blogg varje vecka enligt blogg.se.

Verkligen? Skulle det inte finnas någon bloggare i nordvästra Skåne med fler besökare än så? Det stämmer självfallet inte. Kanske menar de att hon tjänar mest pengar? Fast det kan det inte heller vara:

Hennes dröm är att kunna tjäna pengar på bloggen. Det har blivit en stor grej med att företag gör reklam på bloggar.
– Det hade varit kul, men mycket handlar om rätt kontakter. Så vi får se vad som händer.

Hur är Egoinas nordvästra Skånes största blogg? Berätta det för mig, jag är uppenbarligen okunnig i frågan.

Problemet med dagstidningarnas artiklar om bloggar är att de är framtvingade. ”Vi behöver skriva om bloggfenomenet” verkar de konstatera på sina redaktionsmöten, och så trycker de ur sig något urvattnat blaj om några modebloggare. Det är inte det att modebloggarna inte behöver täckas, men täckningen är ointresserad och stundtals rentav okunnig. Man behöver inte vara teknikjournalist för att skriva om bloggar, det räcker med research.

Jag är inte imponerad.

Förresten, största hånet i båda de här artiklarna torde vara avsaknaden av klickbara länkar. I den första nämns inte ens adressen blondinbella.se, och i den andra så finns den utskriven i faktarutan, men är inte klickbar. Pinsamt.

Jag tycker inte att det här är bra, hela Twingly-redaktörsgrejen. Å ena sidan kan jag förstå att DN med flera inte vill ha en massa skräp länkat från sina artiklar, det måste man självfallet motverka, men å andra sidan är risken stor att det blir en smakpolis.

I klarspråk: är det inte politiskt korrekt så kommer det inte med.

Politiskt korrekt?

Det är värsta scenariot, vilket självfallet redan tagits upp av irriterade personer i bloggosfären. Det är inte nödvändigtvis det gällande scenariot, i det länkade exemplet så förstår jag att länkarna rensades – porrchocken Arne, även om syftet med publiceringen av nakenbilderna nog var vettigt. En del läsare tar kanske illa upp.

Men var går gränsen? En tidning som DN har rätt mycket att tänka på vad gäller att hålla på formerna, och inte tar man risken att ställa till det för sig själv bara för att man råkar acceptera blogglänkar? Rena porrbilder – som används i nämnda porrchock ovan – är troligen rätt lätt att sålla bort utan att fundera så mycket på ”censurfrågor” och sådant, men konstnärliga fotografier, eller för den skull de mindre konstnärliga tagna av personer som har ambitionerna att svara på debatten med foto som sitt språk?

Vem bestämmer vad som är bra smak? Tar man hänsyn till bra smak?

Behövs öppenhet

Det behövs öppenhet här, och kanske finns det någon policy någonstans, men jag har inte sett den. Upplys mig gärna. Jag håller tummarna för att den inte är i samma nivå som SF Bios länkpolicy, för då lär det blir förstasidesrabalder kring det här med.

Öppenhet är viktigt i bloggosfären, och skall man börja moderera en till synes öppen funktion, så behöver man redovisa hur det går till.

Jämvikten än mer ojämn

Twingly är inte en obligatorisk tjänst, självfallet använder dagstidningar med flera den för att de tjänar på det. Den finns inte kvar till vilket pris som helst, men det är samtidigt så att länkhungriga bloggare gärna tar emot en handfull besökare från SvD, IDG, eller vad det nu är. I gengäld får de medverkande Twingly-nyttjande sajterna tung länkning utifrån, från en sökmotors synvinkel i alla fall. Det är inte antalet besökare som kommer via blogglänkarna som är huvudsyftet – även om det säkert kan bli en del ibland. Nej, huvudsyftet torde vara att stärka sin position när du googlar efter något nästa gång.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Twingly är i första hand gratis textlänkar för DN och gänget – glöm inte det!

Därmed inte sagt att det är ondska från vare sig Twingly-utvecklarna Primelabs, eller de medverkande sajternas sida. Funktionen ger mervärde till läsarna, i rätt anda, och bloggarna får som sagt lite uppmärksamhet.

I jämförelse vad dagstidningarna med flera tjänar i längden är det dock lite i sammanhanget.

Och när man sedan börjar moderera vad som faktiskt exponeras på sajten, med redaktörer då, så finns en risk att det blir än mer ojämn maktfördelning parterna emellan.

Korten på bordet! Börja med att berätta vad Interaktiv Säkerhet sysslar i det här hänseendet, och hur den här blogglänkarmodereringen går till. Det är det minsta ni kan göra, som tack för all den gratistrafik och googlejuice den svenska bloggosfären bjuder på.

Herr Jönsson tycker som jag, men lite mer diplomatiskt:

Om SF förstår sitt eget bästa slutar de motarbeta Biotider och tackar dem för hjälpen istället. En sajt som älskar biofilm så mycket kan inte vara dålig för SF

Vassa Eggen-Olle drar paralleller:

Uppenbarligen anser de att även informationen om biotiderna är en del av affärsmodellen. Det är som att Coop skulle förbjuda kunder att gå fram till pastahyllan och hämta spaghettin utan att dessförinnan pliktats att titta i skyltfönstret.

Återigen, det här är ett klockrent exempel på hur man inte beter sig som företag idag. Har du missat bakgrunden så se mitt tidigare inlägg.

Så här tycker jag.

Allmänna funderingar

Trång, plottrigt, och rejäla annonser. Det är vad som slår mig fortfarande, på nya SvD.se. Den gamla designen var ihopklämd, mycket på grund av menykolumnen till vänster, men man har inte gjort mycket för att bättre på detta i den nya. Jag om någon förstår vikten av moderna annonsformat, och att man faktiskt behöver en del annonser för att gå runt online idag, men jag har svårt för dedikeringen av en hel kolumn – längst ut till höger – samt ändå en hel del ytterligare platser i designen. Det känns för mycket, det känns Aftonbladet.

Andra saker som slår mig är de kvällstidningslika rubrikerna, blaffiga och påträngande. Det behövs inte, och jag ställer mig tämligen frågande till om det verkligen är det bästa sättet att återknyta till den betydligt mer sansade papperstidningen.

Trångt. Annonsöverdos. Kvällstidning. Inte så positivt.

Vad som faktiskt är bra, och som slår mig direkt, är huvudet, med en puff för bloggarna direkt bredvid loggan, sökrutan lättåtkomlig, och en förvisso redan rätt ihoptryckt men ändock godkänd horisontell meny. Det hade blivit ännu bättre med lite luft i innehållsbredden, men annonserna omöjliggör detta. Som sagt, jag har full förståelse moderna annonsplatser, men DN:s lite mer sansade lösning känns betydligt smartare.

Sidfoten vill jag också trycka lite på. Här gör SvD.se ett bra jobb, men DN.se gör det snyggare och med mer innehåll på ettan.

Att läsa SvD.se

Tack för det större typsnittet – det är på tiden att man i Sverige ser bortom Verdana i 10 pixlar. Här ligger DN.se steget efter, men lustigt nog blir texten ändå nästan lika ”svårläst” (vilket är en överdrift) på båda sajterna. Boven i dramat heter radavstånd, och det behöver dubbleras på såväl SvD.se som DN.se. Som Blogge Bloggelito påpekar så är det ett vanligt problem på sajter tillhörande printmedia – man inser inte att skärmen både erbjuder mer plats och dessutom ställer lite andra krav på ögonen.

Börjar vi bläddra i avdelningar så möts vi av samma typ av listning som på förstasidan, mer eller mindre i alla fall. Med samma problem – det är trångt och plottrigt. Jag är heller inte det minsta förtjust i de små puffbilder med tillhörande rubrik och text som ges en hel kolumn under toppnyheten. De pressar ihop allt annat till en bråkig sörja, även om det är klart bättre än tidigare. Dessvärre så är det här ett helt onödigt problem – rulla ner en bit på sidan och man belönas med innehållskolumnen till vänster, puffkolumnen till höger om denna, och sedan precis ingenting! Kolumnen till vänster om annonserna används inte, så det självfallna lösningen hade förstås varit att slå ihop puffkolumnen med denna och på så sätt få ett luftigare innehåll som dessutom hade nått lite längre ner på sidan.

Ovan: SvD.se och de bekanta puffarna
Nedan: Jämför med mittenkolumnen på DN.se

Jämför med DN.se:s mittenkolumn. Den är inte ideal, det har en tendens att bli för lite grafik och för mycket text, men den är luftig och innehållsrik utan att kännas ihoptryckt och outnyttjad. Jag antar att det är den gamla designen som bakbundit designern här, men slutresultatet är inte bra.

Sökfunktionen för recensioner, på tal om ingenting, suger för övrigt. Man hänvisas till Sesam-kraftsatta sajtsöket, vilken i sig inte är helt lyckad. Det skall dock fixas.

Starkast på SvD.se – bloggarna

Bloggpuffen i toppen har jag redan hyllat. Bloggarna har länge varit SvD.se:s starkaste kort online enligt mig. Man har gett dem ett utrymme och den typ av vikt som gör att tidningen särskiljer sig – rapportera nyheterna kan de alla göra, men starka röster finns det aldrig nog av.

Blogglistningen känns igen, den är närmast identisk med tidigare, men gör sitt jobb väl. Själva bloggarna ter sig som man väntar sig, med ganska snygga kommentarselement – dessa återfinns på hela sajten. Jag tycker nog att man kunde jobbat lite mer med bloggarnas toppgrafik, de som visar namnet och bloggarens foto, men samtidigt ligger den väl i linje med nämnda listning.

Däremot har inte bloggarna fått något extra radavstånd över huvud taget, och en del inlägg man snubblar in på ser hemska ut. Om det är en miss i konverteringen eller något annat vet jag inte, men det är övergripande vad gäller texthanteringen på SvD.se – den är undermålig.

Små saker gör det

Det finns en mängd småsaker på SvD.se som jag gillar. Exempelvis den flytande logotypen som visas när man för muspekaren över Näringsliv eller Mat & Dryck i toppmenyn – för E24 respektive Tasteline. Jag gillar även att jag kan fälla ut de avancerade sökalternativen med ett klick på en länk, och snabbguiden som ger mig en sajtkarta utan att ladda någon ny sida är också bra. Den tabbade rutan med topplistor och senaste nytt till höger är också bra, om än lite trögladdad och onödigt svåröverskådlig – att ruta in allt hade löst det.

Däremot är Webb-tv/Bildspecial-rutan inte så smart löst. Trial and error berättar att du skall klicka på rubrikerna, men det är min nyfikenhet som driver mig och den kan man aldrig räkna med hos sina besökare.

Jag gillar den rundade grafiken i sidfoten, kring RSS, SvD.se i mobilen etc. Den borde man nyttjat mer, exempelvis på bloggarnas toppgrafik – det hade gjort en del.

Omdöme

Att nya SvD.se är en förbättring är det inget snack om, faktum är att nästan allt blivit bättre – bortsett recensionssöket då, det saknar jag. Däremot är jag besviken på att sajten fortfarande känns trång och plottrig, det borde man kommit undan. Man sticker inte under stol med att man har jobb kvar, och verkar ta åt sig kritiken, men den ihoptryckta känslan är nog svår att arbeta bort – det sitter i grunddesignen och man behöver byta ut samt förändra en hel del element för att komma till bukt med problemet.

Därför är DN.se bättre. Den är ingalunda perfekt, men luftigare och ger inte ett lika annonstyngt intryck.

Vad tycker du?

Mer! Besök SvD.se och DN.se och jämför själv.
→ Svenska bloggar om SvD, SvD.se, DN, DN.se

Spelar Alex Schulman sina kort rätt så kommer vi få se en hel del av honom under de kommande åren. Vi snackar megastjärna här, med extrem exponering och självdikterade villkor varthelst han vänder sig. Webb, TV, print, radio – det kommer inte spela någon roll. Allt är i Schulmans händer nu, och det är bara att lyfta på hatten och en riktigt snygg PR-kupp.

Det är inte bara SvD.se som har haft problem, nya Kanal5.se led ju hårt vid lanseringen och nu säger man att man inte är så nöjd med sin lansering. Det förvånar mig inte, We Love TV-konceptet känns inte direkt lyckat.

• Verkar som att The Pirate Bay har hittat skelett i film- och musikbranschens garderober. Självfallet blir det en poilsanmälan. Bloggen Opassande skriver lite mer om saken. (Via!)
• Sveriges billigaste laptop kostar 3 771 kr hos Zepto och duger nog för de flesta, faktiskt. Någon som hittar billigare? (Via!)
• Först säger ni att Linux aldrig når skrivbordet, och sedan är det bäst support på öppen källkod? Hur skall ni ha det egentligen?! ;)
• Svenskutvecklade World in Conflict hyllas – fick förstasidan på Sydsvenskans kulturdel här om dagen, och drar hem femmor, nior och tior. Inte illa!
• På tal om svenskt så säljer numera nedladdningsbutiken GamersGate även Atarispel. En FZ-intervju finns hos SvD…
• Tolvåring drar in 6,5 miljoner dollar i riskkapital… Låt oss hoppas att någon övervakar affärsmodellen åtminstone.

Lämnade den nya designen för Bloggy Award tidigare i veckan, och den har rullats ut nu – med lite tveksam annons- och bildhantering. Men okej, så länge kunden är nöjd så… Nej, vänta, jag mejlar och kommer med lite konstruktiva förslag!