Fel, inte bortglömd. Ignorerad.

Jag får allt jag behöver från Twitter (följ mig!), tänker jag, men vet förstås att det är fel. Dyker det inte upp där, bland någon av de fantastiska människor jag följer, så är det inte intressant nog skulle man kunna hävda, men då och då slinker saker emellan. Twitter är bra som omvärldsbevakare, men det haltar en aning i jämförelse med direktmatningen man får via RSS. Jag vet det.

Kanske är det mina sjukligt många prenumerationer – nu ändå nedsablade rätt rejält – som gör att jag drar mig för att återvända till RSS-läsaren, fastän jag vet att det finns tid att vinna, uppslag att finna, samt tankar och idéer att ta till sig? Jag tror nästan det, så därför så gör jag mig nu redo för ett experiment.

Jag ska starta om mitt RSS-läsande. Radera varenda prenumeration, börja om från början. Twitter får vara den snabba källan till aktualiteterna, RSS-läsarens innehåll ska balanseras mot detta. Det är mitt mål.

Resan börjar senare i veckan, och jag återkommer så klart i ärendet, både här på TDH.se samt på min engelska blogg, TDH.me.

Men så länge, tänk på rubriken: har Twitter dödat RSS?

Kanske är det så.

Jag är tyvärr rätt dålig på att komma ihåg att skriva de här posterna, men som synes så frilansar jag för MacWorld och har gjort det i ett par nummer. Det är kul, förstås.

Prenumeranter har fått tidningen, ni som föredrar att köpa i butik får nog vänta lite till tror jag.