18 år och dum – blev 19, 20, 21, 22, 23… Det vara fortsatte, inte bara åren utan idéerna, inspirationen och nyckerna (som jag skrivit om tidigare) fick mig att ta fler chanser, för det fanns ju en öppning på marknaden, den sajten hade ingen gjort (eller åtminstone inte gjort det bra), blam-uppe-pang, vidare till nästa.

Det fungerade rätt bra, jag hade ett synnerligen tungt nätverk av spelrelaterade sajter, tjänade pengar och hade precis hur kul som helst. Ett tag, flera år i ärlighetens namn, seg som jag är – sedan dalade entusiasmen och viljan, och någonstans på vägen blev det något annat.

Och då blir det för mycket när allt man gör är jobbar med sin dröm, som inte är en dröm längre. Det är ingen mardröm, det är bara något annat. Jag antar att man inte alltid ser när det händer.

Jag visade mig vara såväl trög som envis, för jag behövde nämligen springa in i väggen och vara några vändor på sjukhuset innan jag fattade. Kunde gått illa det där…

Lärdomen jag tagit med mig från det här, och som jag verkligen försöker påminna mig själv om när viljan att göra för mycket på en gång blir för stark, är att man måste fokusera på rätt projekt.

Det är väldigt lätt att ryckas med för mig, jag får oerhört många idéer, uppslag och förslag – och jag vill göra dem alla. Självfallet är det ingenting jag klarar av, jag är inte 18 längre och även om jag varit det så hade det varit ett säkert recept på krasch. Igen. Att fokusera på det som är viktigt är enda sättet att undvika det resultatet.

Jag säger inte att man inte ska göra flera saker samtidigt, det är jag ett levande bevis på. Just nu skriver jag böcker, redaktörar tidningar, frilansskriver, bloggar till höger och vänster, projektleder ett utvecklingsteam i Ukraina, driver på Skånebloggar, och drar i lite andra tåtar. Är det för mycket? Ibland kanske, men med planering och självinsikten att säga stopp, pause, nu backar vi lite och lugnar ner oss, min arbetsdag är slut, vi hörs imorgon – det är något man måste lära sig. Jag gör inte allt rätt på den fronten nu heller, men det är åtminstone inte med direkt fara för min hälsa längre. Små steg…

Att fokusera på rätt projekt är oerhört viktigt. Inte bara för resultatet, utan för dig själv och ditt välmående med. Glöm inte bort att det senare är viktigare än det förra. Jag vet, det är lätt hänt…

Det finns en bra engelsk term: echo chamber. Den känns väldigt lämplig just nu, när jag ska kritisera masspumpning av statusuppdateringar, tweets och jaikar, över de tillgängliga största nätverken.

Det är ju så lätt att skicka samma uppdatering till Twitter, Facebook, Jaiku och Bloggy – allt på en gång och vips är du överallt. Smidigt och smart? Ja, ibland – men samtidigt så bidrar du till det sociala ekot och sprider ut en potentiell konversation över flera olika tjänster, utan en vettig överblick. Du kanske har koll på alla tjänsterna du finns på, men de som följer dig på Twitter kanske inte är vän med dig på Facebook, och då går de miste om reaktionerna du får på din uppdatering där – och du går miste om den eventuella uppföljningen de skulle kunnat bidra med.

Kort sagt, att skrika samma sak från fyra bergstoppar samtidigt är inte nödvändigtvis en bra idé.

Personligen skickar jag mina uppdateringar från Bloggy till Twitter och Facebook. Jag försvarar beslutet med att jag håller mig till generella uppdateringar från Bloggy, och följer eventuella reaktioner slaviskt. Det fungerar inte riktigt att ställa en fråga som är tänkt att ge upphov till diskussion på det här viset – då måste jag ju föra den på fyra platser samtidigt.

Echo chamber var det ja, det ska man så klart undvika.

• Anpassa dina uppdateringar för det sociala nätverket. Varför hålla sig till 140 tecken från Twitter på Facebook? Nej just det.
• Vill du ha en diskussion? Sprid inte ut den på flera sociala nätverk utan välj en plats – då blir den mer koncentrerad. Alternativt så startar du den på din blogg och lockar folk till kommentarsfältet där istället – från alla sociala nätverk.
• Ont om tid? Välj ett socialt nätverk. Det tar så klart emot, men kanske är det så att du inte klarar av alla sociala nätverk. Bättre att fokusera på ett då.

Bonus: twittra smart, så här får du mig att följa dig på Twitter till exempel.

Sedan ett bra tag tillbaka har jag balanserat min närvaro i de sociala medierna. Om du gör detsamma så vågar jag inte bara påstå att du får ett bättre genomslag och mer givande utbyte, utan du hjälper även till att ta de olika tjänsterna till nya höjder för andra användare.

Slutligen, vad sägs om att följa mig på Twitter och Bloggy, samt bli vän med mig på Facebook?

Vet ni, molnet är bra – jag vet för jag kör Spelbloggen i just molnet, via Kaizr som jag även är insyltad i. Hastighet, upptid och så vidare är alldeles utmärkta så här långt – jag är nöjd. Så nöjd att resten av mina sajter ska in på Kaizr, kanske är tdh.se redan där när du läser det här (men jag tror inte det). Ät din egen hundmat och allt det där.

Andra saker har jag redan i molnet, e-posten har inte legat i ett program på datorn på evigheter – först var det Gmail (som kan agera e-postprogram i webbläsaren), och numera är det Google Apps. Jag tänker, liksom Jonathan, flytta mina dokument till Google Docs – eller rättare sagt de jag tycker att jag behöver, resten bryr jag mig inte om – så hardcore är jag inte. Allt för att kunna nå nödvändig information varifrån jag än är, oavsett om jag sitter på min MacBook Pro, min MacBook Air, på speldatorn eller lånad dito, såväl som från min iPhone. Uppkopplad är jag alltid, så steget är inte svårt på det viset.

Jag omfamnar molnet för att jag vill ge mig själv större flexibilitet. Genom att ha allting tillgängligt på webben så kan jag jobba varifrån jag vill, bara det finns uppkoppling och en dator. Tåget, caféer, utomlands – kontoret har jag i fickan eller väskan.

Det är frihet för mig.

För det första så hoppas jag att mina år som egenföretagare, webbmakare, redaktör, skribent, författare, och jobbmissbrukare ska kunna hjälpa någon annan på vägen. Att jag har en hel del att säga är knappast någon hemlighet, och om något kan hjälpa någon så är jag nöjd. Jag kommer utgå från mig själv och mina erfarenheter, men med målsättningen att just du ska börja tänka och ifrågasätta själv. Att bli bra på vad man gör handlar mycket om att ifrågasätta – det är sunt och utvecklande.

För det andra så står jag i ett vägskäl själv, igen. Det är en skrämmande och alldeles underbar situation, att göra sig redo att ta de första stegen av något nytt – eller gammalt på nytt vis. Det här är min spark i arslet (ursäkta franskan) så att jag kommer igång, få saker är så triggande som att möta deadlines och uppfylla löften – så på det här viset tvingar jag mig själv att vrida och vända på saker ytterligare eftersom det annars vore såväl meningslöst som respektlöst mot mina läsare.

Så. Då kör vi. Räkna med kaos, lekfullhet, allvarliga saker och små instick som på ett eller annat sätt har med det här att göra.