Företagarföreningen Avenyn och andra lobbyister har i stillhet förmått Göteborgs kommun att rösta igenom en lag som är helt uppåt väggarna. Anledningen sägs vara att anställda i butikerna på Avenyn och i Femman blir störda av att höra samma låtar om och om igen. Det talas om tortyrlika förhållanden.

Det är så klart hemskt för anställda i butikerna som får höra samma sak om och om igen.

Så stäng av radion och slopa julmusiken?

I en artikel i GP pratar får vi lite olika perspektiv på problemet, för det är tydligen ett sådant. En butiksägare säger ”äntligen” för han är trött på att höra musiken i sin butik hela tiden. Det kan man förstå, för all del.

Men jag är trött på att se snaskiga kvällstidningsrubiker om Michael Jacksons död vart jag än vänder blicken. Ska vi förbjuda det med?

Eller: sedan när blev ett intresse det enda som räknas?

Torbjörn flyttade till Göteborg för några månader sedan och försörjer sig på att spela musik i det offentliga rummet.
Även han har hört talas om den nya lagen. Nu hoppas han att protester ska få politikerna att ändra förslaget. Själv har han gått med i en grupp på Facebook som protesterar mot lagen.

- Jag tycker det är löjligt. Att folk som spelar seriös musik inte ska få spela är bara fjantigt.

Torbjörn gör samma misstag som Göteborg. Han tror sig kunna avgöra vad som är seriös musik.

Musik är en fråga om smak. Det är en uttrycksform, och det är ett sätt att försörja sig. Ibland har det ett allvarligt budskap, ibland är det flams. Bra eller dåligt, det hör faktiskt inte hit.

Jag får säga vad jag vill, men inte sjunga det?

Ibland blir det påtagligt vilket äckligt samhälle som skapas runt oss. Jag hade ingen resa planerad till Göteborg, och inte blir det någon nu heller. Inte så mycket för att jag skulle sakna gatumusikanterna vid ett besök, troligtvis skulle jag inte ens märka att de saknades, men det är principen.

Usch.

Artisternas debattartikel avslutas för övrigt så här:

Orimliga regler är till för att brytas, vi uppmanar alla göteborgare att damma av instrumenten och spela på gatorna i sommar. Och fortsätta tills förbudet tas bort. Det tänker vi göra!

Det låter rimligt, motreaktioner är alltid ett bra sätt att uppmärksamma en felaktighet. Ungefär som när det fildelas och laddas ned för att skivindustrin inte vill anpassa sig till de nya tiderna?

Retoriken känns onekligen igen.

Uppdaterat! Det har förstås startats en namninsamling, skriv under den om du tycker det här är uppåt väggarna.

• Min personliga integritet. Nej, jag har inget att dölja, men det betyder inte att jag vill visa allt heller. Det är min rättighet att ha ett privatliv, kära regering.
• Informationsutbytet med USA. Läste att vår kära regering har skrivit ett informationsutbytesavtal med USA, och att det var en (den främsta?) av anledningarna till hela FRA-soppan. Sverige borde måna om svenska medborgare, och att över huvud taget lämna så mycket som ett tecken till ett regelvidrigt land som USA utan domstolsbeslut borde definitivt vara brott mot grundlagen!
• Vem är Storebror i framtiden? Bortsett nämna informationsutbyte kanske FRA-lagen ter sig rätt harmlös. Men tänk ett steg längre, vem vet vem/vad som kommer till makten i framtiden? Demokrati betyder inte att det inte kan hända, en viss führer bevisade sannerligen det.

Uppenbarligen har vi ingen stark grundlag i Sverige, för något som är så här påträngande på medborgarnas integritet borde inte vara möjligt att lagstifta om utan en grundlagsändring. Jag är mot FRA-lagen.

Herr Jönsson tycker som jag, men lite mer diplomatiskt:

Om SF förstår sitt eget bästa slutar de motarbeta Biotider och tackar dem för hjälpen istället. En sajt som älskar biofilm så mycket kan inte vara dålig för SF

Vassa Eggen-Olle drar paralleller:

Uppenbarligen anser de att även informationen om biotiderna är en del av affärsmodellen. Det är som att Coop skulle förbjuda kunder att gå fram till pastahyllan och hämta spaghettin utan att dessförinnan pliktats att titta i skyltfönstret.

Återigen, det här är ett klockrent exempel på hur man inte beter sig som företag idag. Har du missat bakgrunden så se mitt tidigare inlägg.

Hör upp i klassen! Det här är nämligen Hur man gör sig ovän med bloggosfären, lektion 1A.

Salt i såren: på kvällen var nätkopplingen nere för första gången så jag hade inga möjligheter att jobba in. Och idag bär det iväg till Österlen för bästa vännernas bröllop, så inga chanser att rädda läget under helgen heller. Puh.