29 maj, 2007

Svenskan om kändisbloggar blir mest rörigt

SvDSvenska Dagbladet har den goda smaken att ta upp fenomenet kändisbloggar, omåttligt stort i USA med blogghjältar (bör läsas med viss ironi) som huserar på Perez Hilton, Gawker och Go Fug Yourself. Artikeluppslaget är bra, genomförandet rörigt och oinitierat – men huruvida det är ett tydligt exempel på när det inte räcker med lite googlande research, eller bara tidningens begränsande format som resulterar i det här mischmaschet vet jag inte.

Äpplen och päron

Som om inte det vore nog så söker man efter svenska motsvarigheter till nämnda bloggar med miljontals läsare och rutinerade journalister (om än åt skvallerhållet). Då hittar man tonårsbloggen Fashionmuslimetterna, och det understryker bara det faktum att SvD här inte riktigt vet vad de snackar om – jag håller med andra ord med Kulturbloggen i den här frågan. Inget ont om nämnda blogg, men den har inte ett skvatt med vad Gawker håller på med, exempelvis, och nog måste det väl finnas mer seriösa svenska alternativ? Eller är det så att skribenten – en Johanna Karlsson – inte insett vilken miljonindustri (valfri valuta) dessa bloggar är internationellt? Vilken makt de sitter inne med?

Kanske har man trillat ned i det klassiska gamla media-syndromet igen, att ny media inte kan ha tyngd. Är det fallet så skulle jag vilja påstå att det var fel skribent på rätt uppslag…

Artiklarna behövs

Trots det så är det förstås trevligt när bloggar belyses i svensk media, för det råder fortfarande en uppfattning om att det är ett marginalverktyg för företag, en entusiasts hobby eller en dagbok för fjortisar på nätet. Måhända passar schablonbilden fortfarande någorlunda för Sverige, kanske är det därför Natur & Kultur inte ens lägger en spänn på en vettig PR-blogg utan vänder sig till gratistjänsten Blogger.

Sverige är år efter USA, och för all del Indien och Filippinerna, på den här fronten. Huruvida vi kommer ikapp eller ej återstår att se, men personligen tycker jag det vore trevligt om man började se till vad som skrevs, istället för att göra en Jan Guillou och vifta bort innehåll bara för att det presenteras på en blogg.

Tankar och funderingar? Prata med @tdh på Twitter, eller annorstädes.