Soul Calibur IV-trailer och Paper Mario når Virtual Console

Paper, err, Bowser?!Mums! Börjar med den riktiga godbiten, nämligen ypperliga Mario-rollspelet Paper Mario (ursprungligen en Nintendo 64-titel) som nu finns att köpa för 1 000 poäng via Virtual Console. Det är inte mycket att snacka om, inhandla den andliga uppföljaren till Super Mario RPG och njut, ett alldeles utmärkt härligt actionrollspel i Svampvärlden.

Köpt det? Bra. Kolla då in den första trailern på Soul Calibur IV som faktiskt visar upp något av spelet. Till skillnad från tidigare artwork-copy-paste-grejor.

Spelet kommer till PlayStation3 och Xbox 360. För övrigt är trailern från E3, en tillställning som kanske inte verkar tokfull av chockerande nyheter men likväl ändå håller fanan någorlunda högt nyhetsmässigt. Jag tänkte återkomma med mina tankar i nästa vecka.

  • Simon

    Paper Mario var för min del ett ganska långdraget äventyr när jag spelade det sommaren 2003. På pappret inte så långt, bara sju fort att klara av, och lite sidequests för att ta sig in i dem. Men jag låg på över 40 timmar i detta ganska sega spel, och striderna blir lika enformiga som i vanliga rollspel efter ett tag. Skillnaden är att det tar mycket längre tid med alla knapptryckningar som ska utföras jämfört med att bara välja något i en meny. Segt var spelet iallafall. Och Nintendos trevliga humor gjorde det bara ännu segare. Massa humor, ingen riktigt vettig handling, bara skämt och pladder. Nej, segt, segt, seeeegt! Men ändå kul. Jag gillar iden, men ändå blev det inte roligt. Fast det var kul med lite plattforms- och utforskningsmoment.
    Kom till sista fortet, men körde fast där. Blev aldrig av att jag tog upp kontrollen igen och spelade klart. Jag kanske var lite för noga med att utforska varje liten vrå, maxa, ta 100%. Då blir det lätt segt. Kul spel var det iallafall, men jag föredrar Mario i sin lite tjockare form. Fast spelet kommer långt på sin charm. Och när man sitter framför tv:n och ler så måste man ändå erkänna att vissa argument faller platt. De är rätt tunna…

  • Simon

    Paper Mario var för min del ett ganska långdraget äventyr när jag spelade det sommaren 2003. På pappret inte så långt, bara sju fort att klara av, och lite sidequests för att ta sig in i dem. Men jag låg på över 40 timmar i detta ganska sega spel, och striderna blir lika enformiga som i vanliga rollspel efter ett tag. Skillnaden är att det tar mycket längre tid med alla knapptryckningar som ska utföras jämfört med att bara välja något i en meny. Segt var spelet iallafall. Och Nintendos trevliga humor gjorde det bara ännu segare. Massa humor, ingen riktigt vettig handling, bara skämt och pladder. Nej, segt, segt, seeeegt! Men ändå kul. Jag gillar iden, men ändå blev det inte roligt. Fast det var kul med lite plattforms- och utforskningsmoment.
    Kom till sista fortet, men körde fast där. Blev aldrig av att jag tog upp kontrollen igen och spelade klart. Jag kanske var lite för noga med att utforska varje liten vrå, maxa, ta 100%. Då blir det lätt segt. Kul spel var det iallafall, men jag föredrar Mario i sin lite tjockare form. Fast spelet kommer långt på sin charm. Och när man sitter framför tv:n och ler så måste man ändå erkänna att vissa argument faller platt. De är rätt tunna…