23 september, 2011

Min nya Twitter-strategi

Twitter är en tidstjuv utan like, ett prokrastineringsmonster utan like, och ren ondska för produktiviteten. Det är också en enorm resurs och stundtals väldigt givande, vilket är varför jag är hyfsat aktiv på såväl svenska (@tdhse) som engelska (@tdh). Samtidigt måste jag faktiskt få något gjort, och det rimmar illa med att vara överaktiv twittrare.

Den senaste veckan (lite drygt) har jag testat ett nytt sätt att twittra på. Resultatet har varit positivt, jag har fått betydligt mer gjort och jobbat mer koncentrerat, för Twitter har inte stört mig. När jag behövt tjänsten, för att fråga om hjälp eller bara som avkoppling, så har jag gjort det och därmed har jag inte känt någon abstinens eller ens saknad under dagarna.

Min nya Twitter-strategi fungerar så här:

  • Jag tillåter mig inte ha Twitter-flödet öppet, eller ens i en app som är igång, under dagen.
  • Jag låter bara DM spotta ut notifikationer på min iPhone.
  • Jag twittrar när jag har något jag vill säga, sprida, eller skriva av mig, och jag gör det via Wren som inte kan visa någon timeline. Så här fin är den för övrigt.

Så när svarar jag på tweets då? När jag känner för en paus, då startar jag Tweetbot på iPhonen eller öppnar Twitter-appen på datorn – aldrig annars. Det betyder att mina svar kommer lite klumpvis under dagen, men än så länge har ingen klagat. Kanske är det så att, hör och häpna, vi inte måste svara på tweets direkt?!

Det här fungerar enbart för att jag kan skicka tweets när jag vill, annars hade det stört mig och då hade jag inte kommit i balans nog för att vara produktiv. Man skulle kunna tänka sig att megafontwittrande av det slaget är negativt, men det har blivit flera intressanta diskussioner utifrån nämnda tweets den senaste veckan, och eftersom jag absolut vill vara delaktig i dem så fungerar det. Jag svarar lite senare, bara.

Slutsatsen?

  • Jag twittrar mer.
  • Jag deltar än mer i diskussioner på Twitter.
  • Jag får mer gjort.
  • Jag är mindre stressad.

Grymt bra och skönt tycker jag, just nu. Så därför testar jag nu dessutom att mata mina svenska tweets till Facebook per automatik. Det betyder att jag måste tänka mig lite för vad jag skriver på Twitter för att det inte ska bli ointressant på Facebook, men jag tror det skulle kunna fungera rätt bra av den enkla anledningen att jag är lika benägen att delta i diskussioner på Facebook som på Twitter.

Jag skruvar vidare på det här löpande, det blir säkerligen skäl att återvända till mitt twittrande framöver.

Tankar och funderingar? Prata med @tdh på Twitter, eller annorstädes.