10 februari, 2011

Hur man inte ber om en länk

Det här har legat i min inkorg ett par dagar i väntan på att jag ska skriva någonting fyndigt om det:

Vi är tacksamma om du länkar till oss.

Vi är ledande då det gäller Stockholms kulturliv.

Bästa tipsen!

Med hopp om en härlig vår!

Välkommen om du har frågor.

Avsändaren är WhatsOnStockholm, vilka förstås inte får en länk av mig. Man ska självfallet inte göra så här, det är spam och inget annat. Det är ganska många som ber mig om länkbyten, för allehanda webbplatser, och fråga är alltid okej. Svaret är förvisso nästan alltid nej, jag byter inte länkar, men länkar gärna till bra innehåll när det finns sådant. E-brevet ovan är ett av de sämre försöken i Sverige. De gör allt fel:

  • Man pratar inte med mig personligen, det är uppenbart ett massutskick.
  • Man ger inte mig någon uppsida, varför ska jag egentligen länka? För att ni säger att ni är bäst? Kom igen…
  • Man uttrycker sig klumpigt och slarvigt. Jag får inte ett seriöst intryck av mejlet ifråga.

Punkt tre visade sig förklara allt i hela det här spektaklet. Så här ser nämligen sajten ut (igen, googla upp den om du vill titta närmre – de får inte ens en nofollow-länk från mig):

Plötsligt kändes inte det där mejlet så hemskt opassande längre… Jag tänker inte ens researcha i vad det här är för något. Förhoppningsvis är det ett dåligt skämt eller en PR-kampanj för något som är på riktigt. Eller vänta, det är ju ännu värre.

#fail

Tankar och funderingar? Prata med @tdh på Twitter, eller annorstädes.