Jag har nu lagt till mig på SIS-Index ”Twitter-index”: http://bit.ly/aMUWrM

Påtvingat material är helt enkelt ett stort fett nej i min bok, det är inte svårare än så. Förhoppningsvis blir det ändring på det här i framtiden.

Så därför frågar jag, med tanke på framtiden: vad tyckte ni om Allt om iPhone #2?

Tyck till i kommentarerna, pinga mig på Twitter eller Facebook eller skicka ett e-brev om du föredrar det – bara du säger vad som var bra och vad som var mindre bra med tidningen.

Tack!

Och folk förundrades över varför Apple funderar på att byta ut Google som standardsökmotor mot Microsoft-alternativet Bing?

För övrigt är Chrome mitt förstahandsval numera. Den är inte hundraprocentig, saknar vettig bokmärkeshantering (vilket är på väg in, som Chromium-användare noterat), och som vanligt är det en del sajter som helt enkelt inte fungerar som de ska – främst banker, de är alltid några år efter verkar det som – men Chrome är rapp och snabbstartad. Svårslaget för en webbarbetare som undertecknad.

Man tänker fel. Ska biografen överleva så måste man erbjuda en annan upplevelse. Ni kan inte konkurrera med DVD, blu-ray eller nedladdning på lika villkor – bioupplevelsen måste vara något annat.

Filmen Avatar imponerade inte direkt på mig rent filmmässigt, men tekniskt var den sannerligen en upplevelse – jag såg den nämligen i 3D. Även Alice i underlandet kommer visas i 3D – faktum är att trailern för nämnda rulle innan Avatar gick på var mer sevärd än James Camerons Pocahontas-kopia, det säger en hel del.

Och den här filmen vill man inte visa för att DVD:n släpps nära inpå!

Jag är inte särskilt förtjust i att gå på bio, men 3D-upplevelsen gör det intressant igen – det och allt bättre utrustade biografer (att få plats är en fördel för någon med min längd, exempelvis) gör att det faktiskt är ett alternativ. Men oavsett vilket så skulle jag aldrig få för mig att jämföra en DVD-version med 3D-diton av en visuell film som Alice i underlandet, det är bara löjligt.

Precis som den där biografkedjans gnäll.

Eller: jag vill balansera mina RSS-prenumerationer mot Twitter, så att det inte blir så mycket dubbelmatning av informationen.

Experimentet går bra så här långt, men att utvärdera efter en vecka, eller ens två, är helt enkelt inte görbart. Så det får helt enkelt ticka vidare. Jag återkommer i ärendet.

Så länge vill jag ha dina fem bästa/mest intressanta RSS-flöden!

Detta är förstås ett steg i ledet att hitta den perfekta prenumerationsmixen i Google Reader, som fungerar bäst gentemot Twitter för min del. Självfallet kommer jag dela med mig av resultatet längre fram.

Länka loss i kommentarerna vetja, eller twittra mig (med hashtagen #femrss) om du föredrar det.

Hej,

Vi är två och en halv fulla människor som just såg att du släppt en ny platta, och eftersom No. 90 Kleist går varm så tänkte vi köpa den nya skivan.

Försök #1. Vi startar Spotify. Ingen Skeppsråtta där. Attans.

Försök #2. Vi startar iTunes. Ingen Stefan Andersson över huvud taget. Järnspikar.

Försök #3. Vi besöker din hemsida. Länk till bengans.se – tror inte de lyckas skicka en skiva på tjugo minuter. Sjutton också.

Försök #4. The Pirate Bay. Tar en jävla tid, och vi vill faktiskt betala för plattan! Rackarns.

Slutsats: få ut skivan på Spotify, iTunes, och länka till digitala direktnedladdningar från din hemsida så att vi slipper fulversioner från Pirate Bay.

Hälsningar,
Två och en halv fulla människor

PS. Även fint folk kan brottets bana gå

Så, Stefan Andersson (varning för autoplay, och fina svenska visor), hur går det? När får vi köpa din skiva på rätt sätt tro?

Uppdaterat! Stefan Andersson hörde av sig och lovade bot och bättring. Härligt att se och höra – så ska man bemöta sina lyssnare och tänkbara kunder.

Dyrt, igen alltså – Letto-plattan kostar 1 495 kr just nu vilket gör den till det billiga alternativet just nu, men senare blir det över 3 000 kr som bekant.

Bonnier jobbar med Adlibris, Norstedts med Bokus – det blir med andra ord e-bokskrig. För båda aktörerna gör förstås det här för att ta så stor marknadsandel som möjligt på den här än så länge minimala marknaden. Att bli de facto-standard för e-böcker kommer bli lukrativt, även om det inte är idag.

Gemensamt har dessa tre läsplattor i alla fall att de är direkt fula. Det tilltalar inte mig, även om jag – återigen – gillar initiativet. Böcker jobbar hårt med omslag, många köper inbundet och gräver på antikvariat efter vackra saker lika mycket som spännande eller intressanta ord och meningar. Det rimmar illa med utbudet här.

Igen, se på iPad eller iPhone och iPod touch. Man kan argumentera hur mycket man vill om att läsplattorna är bra på en sak, men prisbilden gör att de måste kunna mer för att vara intressanta. Hade vi snackat om 795 kr så hade det varit ett annat läge, nu är det andra prislappar som basuneras ut. Inte heller tycker jag argumentet om batteritid är särskilt intressant, det är ju inte direkt så att man läser slut på batteriet på sin iPhone på en session – inte ens jag som lätt kan glömma bort att sova bara för att en Kindle-bok är bra. Så du får ladda den lite oftare, och? Den gör ju lite mer också…

Nej, jag är inte övertygad. Det är förstås ingen som tror eller hävdar att något av de här tre alternativen är den perfekta läsplattan, men det här känns helt enkelt inte bra. En bok är något vackert – även när det är en sjaskig kioskdeckare – då vill jag ha ett verktyg som motsvarar detta.

Lättlästa och strömsnåla men ack så osexiga och 80-talsmässiga läsplattor är inte rätt väg att gå. Produkten är trasig.

Konceptet däremot, det är intressant. Därför är Apples trio bärbara maskiner – som är så mycket mer än läsplattor – betydligt mer intressanta. Även för förlagsbranschen. De ska bara komma fram till det själva också.