Skall man tro den här rapporten från en paneldebatt (den här faktiskt) på Nordic Game i Malmö så verkar den allmänna synen att man skall flytta speljournalistiken till nätet. Tydligen har man klara problem i Norge, exempelvis, där gratistidningen Gamereactor är speltidningen och resten finns online. Inget ont om Gamereactor, men den är på sätt och vis i samma sits som spelsidorna: helt och hållet beroende av annonsintäkter.

Ja, det här blir en matig post men Asos har ju inte hoppat på tåget ännu så vad skall man gör?

Annonser och material

Jag har drivit spelsidor i över tio år (sålde dem tidigare i år, som bekant) och skulle vilja påstå att det är en väldigt negativ bild som målas upp, med oförmågan att säga nej till PR-avdelningars önskemål bara för att rädda annonskampanjer. Visst, det har absolut förekommit påtryckningar – jag vet sajter som fått recensionsutskicken frusna på grund av låga betyg, men det är den lite lägre nivån. Annonsmässigt har problemen inte legat hos speldistributörerna, utan hos mediabyråerna som helt enkelt behöver en kurs i etik såväl som hur webben fungerar. Den största fördelen med att inte driva Kong längre är att jag inte behöver ha med dessa styggelser att göra. Vissa har varit bra, andra under all kritik, vilket jag då sett till att informera deras kunder om när det väl har gått för långt.

Hur som helst, kanske har vi ett annat klimat i Sverige, men jag har inte upplevt att det varit höga betyg och hyllningar, annars blir det inga annonser.

Print på väg från scenen?

Att tidningar tar rejält med skada från webben går inte att argumentera emot. Så är det bara, och det gäller hela världen. Webben är snabbare och vanligtvis gratis, då känns det lite onödigt att slänga upp 50-100 kr på disken för ett redan utdaterat magasin. Det är bara en tidsfråga innan PR-folket tröttnar på att ge tidningarna förhandsexemplar av allt, när webbens genomslag är så starkt att det helt enkelt inte är värt att särbehandla hur mycket som helst. Plötsligt får Gameplayer exklusivitet på en titel istället, det kan jag för övrigt se hända delvis tack vare deras genomslag i TV. Tidningar fyller en funktion så länge de finns, och pressläggning gör att PR-avdelningar måste behandla dem annorlunda, men den snedvridna attityd som finns gentemot webben trubbas av allt eftersom. Webbembargo blir vanligare framöver tror jag, och recensioner kommer vara möjliga veckorna innan släppet istället för som nu, i bästa fall i samband med lanseringen (om man nu vill hinna utvärdera ordentligt).

Hur många speltidningar kommer säljas om webben alltid har recensionerna samtidigt som tidningen ges ut? Det skulle vara ett hårt slag.

Jag tror förlagen är väl medvetna om detta. Det är därför de satsar på djupare material, se på Level och Super Play idag och jämför med för tio år sedan. Natt och dag, mina vänner. Visst, det finns en viss utveckling överlag, och i Sverige vill man så hemskt gärna vara lika äkta och creddig som musikjournalistiken, men det är inte hela sanningen. Det finns helt enkelt inget behov för en recensionsblaska längre, webben är snabbare och bjuder på fler bilder, filmklipp och möjligheter till kommunikation. Tidningen är gammal direkt.

Speltidningen är inte dömd

Jag är nätanhängare, det är ingen hemlighet. Likväl kan jag inte säga att speltidningen är död, det finns en plats för den även i framtiden, även när webben har likvärdiga resurser och samma behandling. Tekniken talar för speltidningen, pressläggningarna kommer bli kortare och produktionen billigare. Distributionen är den stora boven i dramat, och den kostnaden lär knappast sjunka.

I framtiden tror jag att de speltidningar som överlever fokuserar på reportage och unikt material i det hänseende att motsvarande inte finns någon annanstans. Recensioner? Mja, kanske, men troligen är det mer åt notishållet än matiga artiklar – speltidningarna måste lära sig använda webben.

Speltidningarna och webben

Level gör rätt med webben idag. De erkänner att de inte kan den, i och med sitt samarbete med Gameplayer kring Loading, men frågan är om den typen av konstellationer kommer fungera framöver. Varför skall en spelsajt bry sig om en tidning om de inte kan få en spinoff från varandra? De två olika medieformerna talar för att det skall gå att hitta samarbetsmöjligheter, men det blir svårare när maktförhållandet är mer likvärdigt.

Super Play gör fel med webben idag, jag hoppas verkligen att de får bra avkastning ändå. Deras webbplats är en katastrof, har man inte resurserna internt för att göra något bra så skall man lägga ut uppdraget. Jag är väl medveten om de interna avtal som finns i organisationer som Hjemmet Mortensen, men vad är vitsen om man lägger krokben för sig själv? En mer analytisk och sifferkåt person än jag själv skulle säkerligen kunna räkna ut hur mycket nämnda förlag förlorar på att Super Plays webbplats är som den är.

Speltidningar i framtiden måste lära sig att utnyttja webben, och troligen ha åtminstone en webbredaktör. Den som är först ut med det framåt-tänkandet, samt hittar rätt person för jobbet förstås, har ett väldigt bra utgångsläge. Det är två medier, webb och print, men de skiljer sig inte så mycket att de inte kan konkurrera med varandra. Bättre då att hitta en symbios som fungerar och dra in läsare från alla tänkbara håll.

Någon form av slutsats

Så nej, speltidningen är inte död. Speltidningen för tio år sedan, den är stendöd, men vi är på sätt och vis redan på väg mot en ny standard. Den är mer fri, lössläppt och rätt så livsstilig av sig. Det kommer inte tilltala alla, och där kommer webben att känns uppfriskande bekant med sina möjligheter till rak och okonstlad speljournalistik. Å andra sidan vinner Den Moderna Speltidningen nya läsare som är mer intresserade av kulturen kring spel än bara pumpandet av betyg.

Speltidningen är inte död och webben är inte framtiden – så enkla lösningar är det inte. Samverkan, däremot, tror jag på.