13 november, 2008

180-någonting ord om Quantum of Solace

Quantum of SolaceDaniel Craigs andra Bond-film är sämre än den första, men bra ändå.

Så kan man sammanfatta Quantum of Solace, något så ovanligt som en för kort film. Det är inget jag säger särskilt ofta, det är snarare så att merparten av filmerna som görs idag rullar på för länge.

Lika bra som Casino Royale är dock inte Quantum of Solace, snarare känns det som att den drabbats av Bond-symptomet, startat av Pierce Brosnan. Om ni minns så är det en upptrappning i explosioner som heter duga efter Brosnans Bond-debut Golden Eye, något som kulminerar i sista Brosnan-rullen Die Another Day, på en glaciär med en osynlig bil.

Jämfört med Die Another Day är mer hårdkokta Quantum of Solace ett stilla drama, men det är fortfarande en upptrappning, och lite väl tajt mellan actionsekvenserna.

Det är dock enda riktiga invändningen, för en film som känns för kort kan helt enkelt inte vara dålig. Jag ser fram emot att se Quantum of Solace på DVD, eller ännu bättre, på blu-ray om jag införskaffat en vettig HDTV till TV-rummet tills dess. Först i hemmets lugna vrå kommer den till sin rätt.

För film är inte bäst på bio, och har inte varit på väldigt, väldigt länge.

Tankar och funderingar? Prata med @tdh på Twitter, eller annorstädes.